Den borrande bibliotekarien

Jag kan återuppta detta epitet efter gårdagens gardinstångsuppsättningar. I den kommun där jag arbetade för ett tag sedan hade jag arbetskamrater som, på grund av att de var bibliotekarier men även hade fritidsintressen(!), fick olika epitet, som t ex “den joggande bibliotekarien”.

Det är nämligen så att många som inte är bibliotekarier förväntar sig att vi som är bibliotekarier inte gör normala saker på fritiden. Om vi gör det, är det tydligen så uppseendeväckande att man man måste påtala detta på något sätt. Då kan sådant som nämnda epitet uppkomma.

När jag lärde mig hantera en borrmaskin runt 30-årsåldern, kändes det så märkvärdigt att jag gärna ställde upp med håltagning både här och var, “den borrande bibliotekarien”. Och nu har jag alltså borrat upp gardinstänger och vi har äntligen gardiner vi vårt nya hem. Sambon fick stå för skruvandet och pluggsättandet. Det börjar se mer ut som ett hem nu än bara några rum som det står möbler i.

Har man katter så blir det automatiskt mysigare hemma. Som Ernst säger:

När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.

Nästa vecka finns det semesterplaner på skärgårdstur och trädgårdstur. Jag ska också åka och hälsa på min ursprungsfamilj i slutet av veckan. Sedan börjar jag jobba igen. Hittills är jag supernöjd med min semester, enda smolket är strul med sjukintyg och provtaging. Och kanske att jag har blivit lite trött ibland.

Våra fina katter Nora och Greta.