Välkommen till en ny blogg!

Att drabbas av en livshotande sjukdom mitt i livet vänder upp och ned på vad man hittills trott om det mesta. För en dryg vecka sedan opererades jag för en tumör i lillhjärnan som var väldigt kritiskt placerad. Jag har i efterhand förstått att det har handlat om dagar eller timmar när det gäller om mitt liv skulle få fortsätta eller avslutas. Eftersom jag idag lever, bär jag med mig en känsla av eufori – jag har fått en ny chans i livet. Det är inte ofta sådana uppstår.

Troligtvis är jag fortfarande i något slags chockfas, det är svårt att ta in allt som hänt. I den här bloggen har jag tänkt berätta vad som hände – ett slags egenterapi. Jag väljer att inte gå ut med min identitet helt öppet, men de som känner mig vet ju förstås vem jag är.

Annonser

7 comments so far

  1. gröna rummet on

    Mina varmaste tankar!

  2. anna-stina on

    Tack 🙂

  3. eva on

    Fick tips om bloggen idag. Har tänkt en hel del på dig de senaste veckorna. Skönt att höra att man hittat problemet och att du är på bättringsvägen. Och tack och lov att sjukvården verkar fungera när den behövs. Hör av dig när du känner för det. Annars ses vi på Wayne´s så småningom. Take care så länge!

  4. anna-stina on

    Hej Eva! Jag hoppas vi ses inom inte alltför lång framtid.Ha det bra så länge!

  5. […] Posted maj 2, 2009 Filed under: Hjärntumör | Tags: bloggar | Idag är det ett år sedan jag startade den här bloggen. Helt otroligt! Tänk om jag hade vetat då att jag skulle skriva […]

  6. Mia on

    Hej Hittade din sida nu i natt när jag jobbade…kan förstå hur du har det till viss del i alla fall. Min sambo har op 4 gånger i lillhjärnan och laserbehandlat 2 tumörer i ena ögat. Min dotter opererades första gången när hon var 16, när hon var 12 konstaterade läkarna att både min sambo och dotter har von hippel…..du har min mail om du vill ta kontakt…..sköt om dig
    Mia

  7. Anna-Stina on

    Tack Mia, för din kommentar! Beklagar att jag inte längre sköter den här bloggen ordentligt. Men det har väl att göra med att tiden går… Det måste vara väldigt svårt att ha två familjemedlemmar drabbade av vhl. Hoppas ni får bra hjälp. Kram.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: