En månad

Förutom att det idag är 55 år sedan Elisabeth II kröntes till drottning, är det också en månad sedan jag startade den här bloggen. Inte kunde jag tro att det skulle bli så många besök, nästan 5 000 första månaden. Jag hade väntat mig kanske 20 besök om dagen, istället har det blivit över 150. Men det var inte för att få många läsare som jag startade bloggen, även om det förstås är roligt att några vill läsa.

Ganska tidigt kom jag på att jag ville blogga om mina upplevelser som hjärntumörpatient. Kanske en eller två dagar efter operationen. Jag kände ett starkt behov av att ”skriva av mig” om hela saken, kanske skulle det bli mer verkligt då. Mina upplevelser skulle inte vara något som bara fanns inom mig själv, utan kunde delas av människor ute i ”den riktiga” världen. På något sätt kändes det som om en börda lyftes från mina axlar när jag äntligen kunde få tillgång till en dator och börja skriva. Jag behövde inte bära hela upplevelsen själv. Det kanske låter underligt, men så var det.

En effekt av skrivandet var att jag kunde börja sova bättre. Dessutom kunde familj, vänner och bekanta följa med i vad som hände utan att jag behövde ringa upp och berätta. För det var nog inte så många som jag orkade prata med då i början.

Hur länge jag ska blogga om det här, har jag ännu inte bestämt. Det beror på hur allting går framigenom. Min förhoppning är att inte behöva dras med en patientidentitet hela livet. Och att jag inte ska ha den i andras ögon heller.

Det passar bra att avsluta dagens inlägg med några visdomsord från Olov Svedelid i DN Söndag igår, tycker jag. Bara för att det låter så klokt:

– Att tycka synd om sig själv och fråga sig varför cancern drabbat just en själv är meningslöst. Det finns ingen rättvisa. Varför skulle inte cancer drabba just mig?
– – –
– Hela livet kan förändras i en utandning. Den som kämpat sig igenom sjukdom och smärta vet på vilka små marginaler vi lever och känner i grunden villkoren för ett gott liv.
(Olov Svedelid, DN Söndag 2008-06-01)

Annonser

6 comments so far

  1. Caroline on

    Nu saknar jag verkligen DN, denna intervju med Svedelid verkar alldeles underbar.

  2. Anna-Stina on

    Ja, det är synd att den inte finns på nätet.

  3. ka on

    Du kommer att klara av att kliva ur patientidentiteten, det känner jag i mitt brutna långfinger 🙂

  4. Anna-Stina on

    Men aj! Det måste göra ont! :-/

  5. […] Inte missa intervjuer som t.ex. den omtalade med Olov Svedelid. – Slippa missa Martina Lowdens litterära dissningar. (Heja jag skulle uppskatta […]

  6. ka on

    Asch, det var länge sen! Bara smartheter och väder spås härigenom.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: