Det var bättre förr

Nuförtiden är det mest elände. Jag fick nyss veta att storasyster katt är infekterad med en svårbekämpad bakterie. Vi ska ge henne antibiotika i 24 dagar, men det är inte säkert att det kommer att hjälpa. Vad som följer sedan vill jag inte ens tänka på.

Det är lätt att råka falla tillbaka på teorin om lagen om det begränsade goda, fast tvärtom – lagen om det begränsade onda. Även om man vet att det inte finns någon sådan lag. Tanken slant till för en stund sedan – att om katten är sjuk, då kan det ju inte vara så illa att jag får ett tråkigt svar på mitt kromosomtest. Men det kan det ju visst.

Just nu bara väntar och väntar jag på provsvaret. Det har gått över en månad sedan jag tog testet, den 21 maj. Och jag måste få svar innan min läkare går på semester, annars står jag bara inte ut. (Fast det är klart att jag står ut om jag är tvungen.) Jag tänker på det dag som natt. Drömmer på natten om att jag ska få beskedet, men sedan blir det bara tomt och blankt. Och får deppsvackor på dagarna då jag bara vill ge upp.

Vad är det då jag är testad för. Jo, det är von Hippel-Lindaus sjukdom, läs mer under min faktasida. Om jag har sjukdomen innebär det att jag röntgas en gång om året, jag får återkommande tumörer i bland annat centrala nervsystemet, blir tvungen att opereras, kommer förmodligen att handikappas av tumörer och operationer, och får slutligen lämna in ungefär vid 50-strecket.

Så självklart känns det väldigt viktigt att få veta om jag har sjukdomen eller ej, så att jag vet vad jag ska ställa in mig på. Jag är inte så rädd för att dö, men för att få en dålig livskvalitet, att bli handikappad, ha smärtor och inte kunna försörja mig själv, bland annat. Då om någonsin lär man få användning för positivt tänkande.

Men som sagt, det är bättre att VETA än att grubbla.

Annonser

5 comments so far

  1. Jojo on

    Fy HELVETE (rent ut sagt) vad jobbigt att behöva vänta på det där beskedet! Ååååh! Känner igen det där med att man tror att det ska vara rättvist i livet, jag tänker så fast jag vet att det inte är sant. Att saker och ting ska jämna ut sig liksom.

  2. Anna-Stina on

    Jomen precis, det är faktiskt nästan en lättnad när man inser att livet inte är rättvist. Det finns ingen som sitter och ser till att lycka och elände fördelas jämnt. Även fast jag nog trodde att det var så innan jag blev sjuk. Inte ens de religiösa tror det. Kanske är det något som dröjer kvar sedan barndomen, att det på något sätt ska vara ”rättvist”!

  3. jenny on

    Hejsan!

    Du ska bara veta vilket busväder vi har här i Skåne. Det regnar, åskar och blixtrar.

    När jag läste din text blev jag helt kall i kroppen. Inte har jag förstått att du kan ha denna sjukdom. Jag trodde liksom att du var frisk nu efter operationen. Jag hoppas verkligen att du snart får besked så du slipper grubbla.

    Du ska veta att jag tänker på dig!

    /jenny

  4. Anna-Stina on

    Hej Jenny! Jag har bara skrivit om den genetiska sjukdomen på Faktasidan förut. Jag tänkte inte så mycket på den i början heller, när det var mer akut med allt kring operationen. Man kan nog bara ta in en sak i taget. Men nu känner jag mig lite irriterad över att jag fortfarande inte har fått besked.

  5. blues1922 on

    Hej Anna-Stina !
    Inga nyheter är goda nyheter 🙂
    Hoppas det är så ..
    mvh/LP


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: