Kuratorsbesök

I förra veckan träffade jag en kurator på Karolinska. Hon arbetar på just den avdelning där jag var inlagd. Besöket var bokat sedan länge och alltså inte akut påkommet just nu.

Jag tyckte att kuratorn var riktigt bra, därför att hon kunde ge mig ett utifrånperspektiv på mina upplevelser. Jag har ju liksom ingen distans själv, och knappast min sambo heller. Det som jag har upplevt under våren och sommaren har förstås varit (och är) helt extremt, och ställt alla stora frågor på sin spets. Det kändes bra att den sammanfattningen kom från henne, som en bekräftelse på att mitt liv förmodligen alltid, eller i alla fall länge, kommer vara indelat i ett före och ett efter.

Det finns ingen som jag skulle önska en hjärntumör. Jag önskar att jag inte heller hade fått någon. Men samtidigt känns det som en stor rikedom att ha upplevt detta svåra, eftersom jag hoppas att det gör att jag kan uppskatta mitt liv mer. Och att jag inte kommer att vika för andras svåra problem och sjukdomar i framtiden. Jag hoppas att jag blir bättre på att lyssna på andra. För det är nog det enda som de som står runtomkring en sjuk person behöver göra – lyssna. Inte trösta eller ge glada tillrop eller råd.

Annonser

1 comment so far

  1. Penny Lane on

    Kunde inte ha sagt det bättre själv!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: