Mer småsaker

Jag har verkligen haft tur i det mesta när det gäller min sjukdom. Men en del saker kring det där med sjukskrivning reflekterar man ju över.

Staten ser t ex mycket hellre att man är föräldraledig än att man är långtidssjuk. Vilket förstås är begripligt. Jag hade också mycket hellre valt det första alternativet före det andra. Om man hade fått välja. Grejen är väl just den att man inte kan välja. Anledningen till denna reflektion är att jag uppmärksammade hur mycket mindre pengar man får när man är sjuk jämfört med när man är föräldraledig, beroende på hur stor inkomst man har från början förstås.

En väldigt lyckosam omständighet i mitt fall är att jag inte är ensamstående. Vågar nästan inte tänka på hur det skulle ha varit om jag blev sjuk och bodde ensam. Precis allt skulle bli minst dubbelt så svårt. Allt som rör ekonomi, det praktiska, det emotionella. Jag tillhör inte dem som tar för givet att man alltid ska leva i en relation och på så vis få hjälp med sin försörjning.

Bra kvinna reder sig själv. Men ändå, det gör man inte alltid. Kan bara föreställa mig hur jobbigt det varit för ensamstående vänner som varit sjuka. Marginalerna finns liksom inte. Eftersom jag själv bott ensam under ett antal år vet jag ju hur samhället är uppbyggt kring att man är två eller fler i ett hushåll. Det leder t ex till att man får kasta för gammal mat som köpts i storförpackning, man kan sällan ta del av mängdrabatter och får vända på slantarna för att det ska gå jämnt upp i slutet av månaden.

Nu märker jag att detta börjar låta som ett gnällinlägg, men tvärtom. Själv har jag ju som sagt haft tur. Det är dessutom inte i alla länder som man ens kan få ersättning eller vård om man inte har en privat sjukförsäkring. Och vården i Sverige är ju faktiskt häpnadsväckande billig för den enskilde sjuke. 80 kr per dag kostar det att ligga inne (på sjukhus). Det täcker inte ens maten! Och då ingår medicinen också. Det är faktiskt fantastiskt.

Annonser

2 comments so far

  1. jenny on

    Hej! Jag kan bara instämma i det du skriver. Det är inte alltid så enkelt att leva ensam, jag har märkt det sedan jag fick barn. Vart man än kommer förväntas man vara mamma, pappa, barn och inte bara mamma, barn. Jag ska t ex åka till Kanarieöarna med sonen i december och bara för att jag åker som ensam vuxen med barn får sonen nästan betala lika mycket för sin biljett som en vuxen. Hade man däremot varit två vuxna och ett barn hade barnet åkt för en liten struntsumma. Irriterande!….Fast jag ska nog inte klaga. Det är inte alla ensamstående som kan unna sig en resa till Kanarieöarna!

    Ha det bra!

    Jenny

  2. Anna-Stina on

    Vad konstigt att det blir dyrare för barnet om det åker med en vuxen istället för två! Det är som om föräldrar måste uppfostras till att alltid vara två… Det verkar som om företagen inte heller har koll på hur verkligheten ser ut. Hoppas ni får det trevligt söderöver. 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: