Ego

Det så är lätt att glömma att bara för att MIN tillvaro totalt har vänts upp och ner och jag ser allt på ett nytt sätt, så är det naturligtvis inte så för andra!

Jag vet inte varför jag har trott eller antagit det om människor som finns nära, att om jag tänker annorlunda om vissa relationer nu så gör den andra parten det också. Men jag har ju fel. Andra lever såklart sina liv precis som förut, det är bara jag som resonerar på ett nytt sätt.

Det känns löjligt att skriva detta, att man är så självupptagen. Men det kanske har med sjukdomen att göra att man blir så uppfylld av sin egen situation. För den som nästan har dött och återvänt till livet igen – den upplevelsen är kanske med nödvändighet helt omöjlig att dela med någon annan.

Och samtidigt är det lite av ett antiklimax att vissa saker aldrig ändrar sig… (Ja, jag är lite väl kryptisk nu, jag vet.)

Annonser

3 comments so far

  1. Caroline on

    Det enda som är bra med hemska händelser såsom sjukdom och död, är väl att världen vinklas på ett nytt, ofta mer tolerant sätt efteråt? (En väninna till mig som just insjuknat, höll på att storkna när hennes kollegor kom tillbaka från sina fina semestrar fulla enkom av gnäll och gnäll och ännu mera gnäll om den strålande solen, om sina fullt friska barn.) Att det sedan kanske är lätt att blir alltför helig ”efteråt”, det är en petitesse det är lätt att stå ut med kan jag tycka.

    (Kanske lite kryptisk åt det andra hållet, kanske även alltför allmängiltig kommentar, men skitsamma, en petitesse i sammanhanget [smiley].)

  2. Anna-Stina on

    Det känns bara skönt att lite mer vardagliga bekymmer inte är någon större grej. Visst kan jag irritera mig på småsaker, men mest för att det är kul att växla humör emellanåt.

    Säkert är det så att min medkänsla för andras småproblem har minskat. Men samtidigt känns det som om empatin har ökat. Lite mixed emotions där alltså. Jag tror det beror på VAD andra klagar på.

    Usch, nu känner jag mig ännu mer ego som värderar folks problem. :-/

  3. Caroline on

    Det var precis så jag menade, som du skriver. Ökad empati måste ju vara en bra sak; kanske kan man även smitta andra att inse att det KVITTAR att tbanan står still en halvtimme, det är inte hela världen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: