Administrativt arbete

Idag kom äntligen(?) en kopia på min polisanmälan, så att jag kunde fylla i och skicka skadeanmälan till försäkringsbolaget, angående min stulna bil. ”Fylleriuppgifter” är inte min kopp te, känner ett stort motstånd mot trista blanketter. Och så måste man plocka fram siffror av olika slag, försäkringsnummer och annat man oftast klarar sig utan i vardagen. Men det gäller att beta igenom blanketten, så är man klar sedan!

Vilket påminner mig om att läkaren på mitt sjukintyg definierar mina arbetsuppgifter som ”kontorsarbete på bibliotek”. Hmm, det känns väl inte 100 procent korrekt kanske. Men det beror ju på vad utgångspunkten är. Kanske finns det bara två typer av arbete som man kan fylla i, kroppsarbete resp. kontorsarbete? ”På bibliotek” är ju inte heller riktigt rätt. Men vem bryr sig. Huvudsaken är väl att slantarna hamnar på rätt konto.

Apropå slantar. Några dagar efter min operation fick jag åka upp till arbetsterapeuterna på sjukhuset och göra ett ”kognitivt test”. De ville väl kolla om jag hade någon vett och sans kvar, förstås. Skämt åsido, det är säkert viktigt att snabbt se vilka hjärnfunktioner som kan ha fallit bort pga tumören eller operationen. Det som testades var lite olika saker, som förmåga att uppfatta mönster, enkel huvudräkning, vanligt bondförnuft och närminnet, bland annat.

Jag klarade alla testerna. Utom det sista. Man skulle räkna pengar, dra ifrån, dela och lägga till med leksakspengar i handen. Det gick bara inte. Summera gick väl till slut, men när jag skulle dela ut till höger och vänster tog det bara stopp. Det var som om någon trög massa lade sig i vägen för mina tankar. Jag som verkligen gått in för att vara ”toppelev” kände mig otroligt misslyckad. Varför kunde jag inte?

När jag sedan kom till rehabiliteringshemmet förklarade min arbetsterapeut där att koncentrationsförmågan är väldigt nedsatt så snart efter en hjärnoperation. Förmodligen var det därför jag inte lyckades räkna. Min pappa däremot hävdar att det går i släkten att vara dålig på pengar. Så då är det ju ingen fara, skadan är i så fall medfödd… Samtidigt ger det en tankeställare om hur det kan kännas att vara född med koncentrationssvårigheter. Hur många sådana ungar har inte, genom tiderna, blivit utskällda i skolan?

Annonser

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: