Uppåt och neråt

För att muntra upp oss (mig) lite gick vi på bio nu i eftermiddags, och såg Mamma Mia. Den var helt klart underhållande. Fascinerande att de hade lyckats klämma in så många Abba-låtar på 1,5 timme. Eftersom jag är ett 70-talsbarn är jag uppvuxen med Abba och kan förstås alla texter utantill. Vi hade ju nästan alla skivorna hemma. Jag tillhör de barn på 70-talet som både fick leka med Barbie-dockor och lyssna på Abba. Det tror jag inte alla fick.

Jag har mått dåligt på sista tiden, fysiskt. Och till slut smittar det av sig på det psykiska också. Det verkar inte som om jag klarar av stress över huvudtaget. Det smäller till i huvudet direkt. Har haft lite huvudvärk från och till i slutet av veckan. Man börjar känna efter hela tiden. Gör det inte lite ont nu? Men nu då? Och känns det inte precis som då i våras när jag fick tumören?

I natt låg jag och nästan skakade av skräck, ända tills jag kom på att jag faktiskt inte hade ont i huvudet. Den typiska tumörhuvudvärken blir värre på natten och man vaknar med den på morgonen. Så har det inte varit nu, det måste jag bara få konstatera. Det är viktigt att man inser när alla ångesttankar kommer, att det bara är just tankar och att de får komma och passera. De behöver inte ha något med verkligheten att göra.

Just nu är jag i jättestort behov av verktyg som kan förhindra att jag blir stressad öht. För jag behöver ju verkligen inte stressa. Det jag arbetar med gäller absolut inte liv eller död för någon. So what om jag inte hinner det jag hade tänkt mig. Det gäller bara att jag måste fatta det på riktigt.

En annan sak som jag måste fatta är att jag absolut inte är återställd ännu. Det kanske omgivningen också behöver förstå – men det kan ju vara svårt, om jag inte talar om det. Mitt handikapp syns ju inte utanpå direkt.

Annonser

5 comments so far

  1. maria on

    Känner igen mig med stressen, som har blivit svårare att bemästra för mig. Har egentligen mått väldigt bra under sjukskrivningen men nu 1 vecka innan jag ska börja jobba igen så har jag haft ångest varje dag. Vet inte om det har att göra med att nu ska jag ut i ”verkligheten”. Känns som om det är ”över”, nu ska allt vara som vanligt igen. Men det är väl bara att bemästra stressen och göra det bästa av situationen. Hoppas att du mår så bra det bara går. //maria

  2. Anna-Stina on

    Maria, det kan säkert ha att göra med den kommande situationen att du mår dåligt nu. Allt blir ju knappast som vanligt igen, även om det kanske blir det till det yttre. Hoppas du har många runtomkring dig som kan bemöta dig på ett bra sätt.

  3. maria on

    Hej igen! Idag mår jag mycket bättre 🙂
    Jag har mycket folk omkring mig, det känns bra, och världens bästa jobb och arbetskamrater så jag vet ju (innerst inne)att det kommer att gå bra att gå tillbaka till jobbet.

  4. Anna-Stina on

    Maria, skönt att du mår bättre! Det gör jag också, som tur är 🙂 Nu börjar jag nästan tro att jag kan jobba heltid nästa vecka, om jag bara tar det lugnt.

  5. maria on

    Wow, lycka till! men lova att ta det lugnt. Var på jobbet idag men efter ca två timmar var jag tvungen att vila.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: