Otålmodig

Imorse hade jag inte lust att vänta längre, så jag ringde kontaktsjuksköterskan på neuroonkologiska teamet, som det heter. När ska jag få svar på provet jag lämnat och när ska jag röntgas? Man vill ju ha lite koll för planeringens skull, förutom de rent mentala aspekterna förstås.

Sköterskan kunde inte se om provsvaret på mitt ”kromosom 3”-test hade kommit än och inte heller när jag skulle in för undersökning. Det som hon talade om, och som var en nyhet för mig, var att det står i min journal att jag ska röntgas och undersökas årligen i fortsättningen. Det jag fått höra var att jag ska röntgas en gång i höst, och sedan beror det på provsvaret om jag ska röngas efter det. Eller har det bara varit min egen tolkning av det som läkaren sagt?

Nu är i alla fall en telefontid med läkaren bokad i nästa vecka, så någon typ av besked lär jag väl kunna få då. Åtminstone om röntgen.

Eftersom jag gör mitt bästa för att förtränga sjukhusbesök och liknande är det en riktig energislukare att ringa sjukvården. Det känns inte som om man orkar göra mer samma dag, man klarar bara att sjunka ihop till en blöt fläck. Men det går ju inte. Sjukvården är jättebra, det är inte deras fel att några av mina celler fick spel och började göra helt fel saker. Men man vill inte bli påmind om att man fortfarande är patient.

Annonser

5 comments so far

  1. maria on

    Man måste puscha på sjukvården ibland, superjobbigtnär man inte mår bra. Men det är iaf bra att du har fått en teltid med doktorn. Jag väntar på återbesök till UAS som skulle ske efter sommaren sa dom, (i journalen står det återbesök om 6-8 veckor efter operationen, som skedde i maj) Jag har inte hört ett pip ifrån dom än. Men jag ska väl ta tag i det och ringa, på måndag. Ha det bäst /maria

  2. Anna-Stina on

    Ja, det verkar vara segt att få återbesök. Undrar om det fortfarande är förseningar pga sjuksköterskestrejken i våras? Jag var ju inlagd mitt under den, men det gick ju bra ändå.

  3. Ann on

    Ja, hur mycket tålamod orkar man egentligen ha i sådana lägen? Visst förstår man att belastningen av sjukvården är (för) hög, men trots allt handlar det ju väldigt mycket om de mentala aspekterna.

    Hälsningar Ann

  4. Jojo on

    Bra ändå att du ringde, duktigt gjort! Jag blev ju bortglömd en gång faktiskt, det är med i en serie här: http://www.jojofalk.se/blog/?p=159

  5. Anna-Stina on

    När man blir bortglömd sådär får man ju hoppas att det inte är något allvarligt! Tur att det inte var något farligt med knölen, Jojo.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: