Och som om det inte räckte

… med att jag redan var trött. När jag kom hem igår kväll fick jag veta att min bil blivit utsatt för det tredje inbrottet sedan i somras, på vår boendeparkering. Denna gång är en av rutorna sönderslagen, förutom de sedvanliga brytskadorna på dörrar, lås och stereo.

Jag lär ha världens mest vällackerade förardörr! Omlackad varannan månad ungefär. Väldigt synd att vi inte hunnit ta in sommardäcken, efter däcksbytet i måndags. De låg under bagageluckan. ETT av däcken tog ligisterna med sig, och lämnade de tre andra. Qué? Varför tar man med sig ETT däck? I övrigt hade vi absolut ingenting av värde i bilen förstås.

Så vi stod ute i snögloppet och försökte tejpa plastpåsar framför det trasiga fönstret, för att förhindra att det kom in änu mer snö i bilen. Tejpen ville inte fastna på den genomblöta lacken. När jag kom in orkade jag varken äta eller något annat. Sedan sov jag dåligt också, eftersom jag visste att den här dagen skulle innebära en massa administrativt krångel, och att jag inte skulle hinna jobba så mycket som jag behöver inför mina föreläsningar nästa vecka.

Jag har försökt säga upp min parkeringsplats – utan att få tag i rätt person. Polisen fick jag tag i igår kväll redan, och i förmiddags försäkringsbolaget. Sedan har jag ringt runt till verkstäder, utan att få napp. Fick rådet att vända mig till glasmästare först, för fönstret, så dit ska jag kl 15, tack och lov. Nu återstår bara att hitta en verkstad för resten av skadorna.

Det är helt uteslutet att vi ska kunna ha bilen på vår boendeparkering längre. Vi måste hitta någonstans där vi kan ställa den, kanske utanför stan. Alternativt skrota eller sälja den. Det känns jobbigt att inte ha bil främst med tanke på katterna, tycker jag. Att inte kunna ta dem till veterinären om de blir sjuka, behöver vaccineras etc.

Nu ska vi se om jag kan börja göra det jag egentligen skulle ha gjort idag…

Annonser

3 comments so far

  1. Jojo on

    Näääää fy sjutton! Att bilen blivit attackerad så många gånger… fan vad trist!

  2. LP on

    Hej Anna-Stina !
    Det är ju helt otroligt att detta händer dig hela tiden. Inte nog med ”bara” inbrottet det blir ju en massa runtikring i onödan lixom.
    mvh/LP

  3. Anna-Stina on

    Ja, det jobbiga är all energi som går åt till att fixa allting runtomkring. Arbete som tar timmar, för att inte säga dagar. Jag känner att jag inte riktigt orkar med det, men man har ju inget val.

    En bil är världsliga saker, men det kan vara svårt att orka ändå.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: