Inte igen

I dessa dagar går mina tankar främst till Mia, som har fått veta att hennes cysta finns kvar, operationen botade henne inte helt. Det är det besked som man absolut inte vill ha när man röntas efter sin operation. Jag tror faktiskt  inte att det går att sätta sig in i hur detta känns om man inte har upplevt det själv.

Själv gör jag mitt bästa för att helt förtränga att jag ska röntgas i vår. Jag väljer att bara minnas det som min läkare har sagt, att allting togs bort vid operationen och att jag är botad. Samt att min tumörtyp är en sort som ofta uppträder en gång och sedan inte mer (om man inte har en ärftlig disposition, vilket jag inte har). Min sambo har svårare än jag att acceptera att jag inte ska röntgas redan i höst, han vill veta att allting verkligen är borta. Själv vill jag bara skjuta alltihop ifrån mig.

När jag tänker på det, så känner jag att jag nog skulle fixa att opereras en gång till, om det nu på grund av någon eventualitet skulle behövas. Det som däremot är min största skräck är att hamna i så dålig kondition igen som i våras, innan jag fick min diagnos. Motorik som en alkoholskadad 90-åring, ständiga smärtor och kräkningar. Ett viktras och en trötthet utan dess like. Jag intalar mig själv att det inte kan hända, eftersom jag som f d hjärntumörpatient inte skulle ha svårt att få vård ytterligare en gång.

När jag råddade runt i vår klädkammare nyss hittade jag Tempurkudden som jag köpte i våras och som hjälpte ett tag, men som sedan inte hade någon effekt på mina nacksmärtor längre. No more! Jag borde kasta den.

Annonser

2 comments so far

  1. Madeleine on

    Har läst igenom din blogg lite nu och du anar inte hur glad jag är att jag hittar någon som överlevt en hjärntumör.
    Min mamm ahar en hjärntumör och det är få som skriver om att de överlevt.

    Tack för att du ger mig hopp om livet

    //Madde

  2. Anna-Stina on

    Det är väldigt tråkigt att många tror att det inte går att överleva en hjärntumör, för chocken är ju ändå så stor för den som drabbas och för anhöriga. Man tror att den som drabbats ska dö på en gång. För de svåra varianterna av hjärntumör är överlevnaden inte så lång, men från godartade eller mindre svåra tumörer kan man bli frisk. Hoppas att allt går bra för din mamma, Madde!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: