Gott Nytt!

Det har varit en lugn jul, som jag hoppades på och planerade för. Precis vad man behöver.

Men julefriden stördes lite av tumörångest. Av någon anledning slog återfallsrädslan till på själva julafton, den som jag ändå varit relativt förskonad från tidigare. Plötsligt kändes det som om det alls inte är omöjligt att 2009 skulle kunna bli ett lika sjukt år som 2008. Varför – ja säg det. Det var ett år sedan det hela började. Idag känns det bättre, inga sådana tankar (nästan). Det är väldigt svårt att göra en bedömning av vad som är hjärntumörsymtom och vad som är ”normala” symtom på att man har sovit för lite/mycket, stirrat för länge på en datorskärm, etc etc. I alla fall när den där rädslan slår till.

Men en sak är ju helt klar. Det har tagit mycket längre tid att återhämta sig än jag kunde föreställa mig. Inte är jag återställd än. Jag trodde nog ändå att jag skulle bli det under hösten. Men, bland annat, ett ganska kraftigt bakslag nu före jul fick mig att inse att det fortfarande är en bit kvar. (Lite för mycket på jobbet fick mig att bli en våt fläck.)

Det är ju omöjligt för människor runtomkring att bedöma vad jag orkar eller inte, när jag inte ens kan avgöra det själv. Det känns lite ledsamt att jag inte är 100 procent tillbaka. Jag vill vara den som orkar och står pall för det mesta, som förut. Kanske kommer det aldrig att bli som förr igen?

Eller, självklart kommer det ju inte att bli som förr. Man kan aldrig gå tillbaka till att bli någon som man var tidigare, fast man ändå är samma person.

Det jag hoppas inför 2009 är ett det blir ett friskt och starkt år. Mina nyårslöften är att vara snäll mot mig själv och andra. Och att försöka behålla den där ”leva i nuet”-känslan. För den försvinner väldigt lätt om man inte är uppmärksam, har jag noterat.

Annonser

4 comments so far

  1. LP on

    Hej Anna-Stina !

    Jag känner igen precis vad du skriver, jag har upplevt precis samma scenario som dig. Kom ihåg vad jag skrev i somras, ”jag är imponerad över dina snabba framsteg” .. Det tar betydligt längre att bli återhämtad än vad tex. jag trodde när jag blev utskriven från sjukhuset med några veckors sjukskrivning och trodde det skulle ta nån månad …..

    2009 kommer säkert att bli ett bra år …..

    mvh/LP

  2. Mia on

    Hej!
    Här har du en till..har nu haft mina släktingar på besök, intensivt och roligt men med en nyfödd liten tjeja som inte låter mamman sova ngt mkt..men, det som är positivt är att jag inte hunnit tänka på min cysta utan för första gången ”levt” som innan cystan slog till..jag nojjar dock så fort jag känner lite huvudvärk, får lite flimmer framför ögonen men jag har lovat mig själv att LEVA fullt ut..
    Jag hoppas oxå på ett friskt 2009 och att året blir ett glädjens år utan trista MRT svar mm.
    kram på dig och tack för att du stöttade mig när jag höll på att gräva ner mig i rädslans spår tidigare i december.
    Kram

  3. Jojo on

    Jag känner igen det där med oron för återfall sen perioden då jag var mycket yr och hade ångest för det. Det är så lätt att hamna i negativa tankar, ibland får man kämpa hårt för att hålla humöret uppe. Jag tror på ett bra 2009, för oss båda 🙂

  4. Anna-Stina on

    Tack ska ni ha allihop! Hoppas vi alla får ett bra nytt år!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: