Personlig integritet och sjukdom i 2.0-land

Häromdagen fick jag frågan om hur utlämnande jag är i den här bloggen. Svaret är att jag inte är särskilt utlämnande, och att jag är medveten om exakt vad jag inte vill lämna ut. Det finns saker som jag inte skriver om här, mycket pga att det inte är en riktigt anonym blogg förstås. Det jag skriver är sådant jag kan stå för när jag träffar människor irl, kända eller för mig nya bekantskaper.

En regel från början har varit att inte lämna ut andra i min närhet. Men jag har ingen önskan om att lämna ut mig själv totalt heller.

Hjärntumör är en sjukdom (sjukdomAR) som inte är särskilt socialt stigmatiserande. Människor ur alla samhällsklasser råkar ut för det, och det anses väl sällan självförvållat. Det är inte ”pinsamt” att berätta att man har en sådan sjukdom. Eller har jag fel? Det är inte heller en folksjukdom som drabbar var och varannan person, utan snarare något som väcker intresse pga sin ovanlighet och därför att sjukdomen ofta är svår och/eller dödlig. (Med det menar jag inte att det inte handlar om ett stort lidande för den som drabbas.)

Det finns många sjukdomar som det kanske inte alls är lika lätt att vara ”offentlig” med. Jag tänker då på t ex missbruk, psykisk sjukdom eller liknande. Svårare, därför att fler fördomar finns…

Det fantastiska med Nätet är att man idag kan vara anonym och söka kontakt med likasinnade, att få ett utbyte som saknades förr när var och en satt bakom sin egen dörr och trodde hon/han var ensam om sitt specifika lidande. En ny svårighet med Nätet är kanske också att många har luddiga begrepp om var den egna integriteten börjar och slutar. Hur mycket vill man egentligen att andra ska känna till om en, och vad kan det får för konsekvenser om man låter andra veta sådant som inte känns bekvämt?

Från en semesterresa.

Från en semesterresa.

Annonser

1 comment so far

  1. Anna on

    Ja är lika utlämnande på min blogg som jag är IRL. Är det nån som söker på mitt namn på nätet och hittar min blogg så har de väl nåt slags intresse av att veta hur ja mår eller vad jag pysslar med… Däremot så väljer ja ju vad jag vill skriva och inte. Som du säger, vi har ju inget att skämmas över iallafall:)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: