Befriad!

Nu är jag bilfri. Vad skönt det känns! Kan man få tillbaka nån hundring på skatten och försäkringen också, så är det ju inte dumt heller. Men inget måste. Bara att slippa skrotet är en vinst.

Och sedan undrar jag om jag inte är på väg att bli återställd, i alla fall fysiskt. För nu klarar jag av att träna relativt hårt på gymmet mitt i veckan utan att få trötthetsattack. Det var faktiskt ett tag sedan jag blev sådär trött nu. Väldigt bra, för då kanske jag har en chans att bli lite mer vältränad, sådär som jag trodde att jag skulle bli i början av min rehabilitering. Innan jag insåg att det tar tid att få träningsorken tillbaka. Nu är det bara röntgen i april, som jag förtränger förstås. Det är inte april än.

Psykiskt kanske man aldrig kan bli återställd, då man efter en erfarenhet aldrig kan gå tillbaka och bli exakt den man var innan. Men det vill man kanske inte heller. Nu tänker jag inte på hjärntumören varje timma längre, utan bara varje dag. Kanske tänker jag mer på eventuella konsekvenser för mitt liv framåt i tiden, än bara här och nu.

En förhoppning inför framtiden är att på något vis kunna vara ett stöd för andra i liknande situation, men på vilket sätt vet jag inte idag. Det känns otroligt bra att bara genom den här bloggen ha fått kontakt med andra som har upplevt, eller upplever, ungefär samma saker som jag gör och gjorde. Vad vore livet utan bloggar? 🙂

Annonser

8 comments so far

  1. mor on

    Skönt och vara utan bilskrället kan jag tänka mig:-)
    Och att orken kommer tillbaka:-)

  2. Anna-Stina on

    Yes! 🙂

  3. Yvonne on

    Hej!
    18 mars är det dags för mig, med ännu en magnetröntgen. Då ska man dels se om lilla tumören fortfarande sitter bra till och inte har vuxit, men också inför att bekräfta min MS-diagnos. Shit happens, va…? 😉
    För mig blev det ju inte ditt dramatiska förlopp när man upptäckte vad jag hade i skallen. Men, specialister som älskar det de gör är lite lustiga… Neurokirurgen gick igång på vilken oerhört fin hjärna jag ändå hade. ” Så stor.. och perfekt symmetrisk… och välformad!” Jag frågade om jag kunde få en kopia på röntgenbilden att bifoga när jag söker jobb, och då fick han väldigt roligt!

  4. Anna-Stina on

    Åh, så tråkigt Yvonne, sådana undersökningar vill man inte gå till. Det är väl då man får ta till galghumorn, finns inte så många andra alternativ. Jag tycker absolut du ska be om en kopia på röntgenbilden. Den kan du vifta med framför andra som beklagar sig över småsaker om inte annat… 😉 Det är intressant men läskigt att se sin hjärna på bild. Särskilt om det är nåt fel med den… Men din var ju sällsynt fin ändå. 🙂

  5. Eva on

    Hej!

    Ja,det är väl i de där aha-upplevelserna som man ser vilka framsteg som faktiskt sker.När allt bara rullar på som vanligt är det kanske så att man inte upptäcker att man faktiskt mår bättre. Men så blir det ”skarpt läge” och det FUNKADE! Det är bara att suga åt sig av de tillfällena och kämpa vidare.
    Vad gäller bilder på hjärnan så har jag inte fått se någon. Jag har nog inte ens tänkt att det varit möjligt att få se bilderna. Det hade nog varit intressant,för de sa att min tumör var stor som en apelsin,och då kan man ju fundera på hur vacker min hjärna såg ut på den bilden!
    Som ett russin? Det var tur att det ”bara” var ett meningiom, annars hade det nog varit risk för spridning både här och där.

  6. Anna-Stina on

    Ibland kan det kanske vara bättre att inte veta. Och ibland vill man absolut veta!

    Jag skulle gärna vilja ha en bild på min hjärna med den där tumören, det såg så surrealistiskt ut. Jag har bara sett bilder på skärm. Skulle vilja få någon som fil eller på papper.

    Men å andra sidan kanske jag skulle tycka att det var för läskigt att titta på eländet! Min var ”bara” som ett ägg, tänk då apelsin! :-/

  7. maria on

    Jaa, kan bara säga att det var lite halvläskigt att få kolla på sin hjärna igen. Men jag begärde en före och en efter bild när jag var på en efterbesök hos neurokirurgen på UAS. Han sa då att han kunde maila över det till mig, men då det inte kom några så mailade jag neurokirurgen om han hade glömt bort det, han skickade då en efterbild eftersom han inte hittade någon bild innan operationen hm… var har de bilderna tagit vägen kan man ju undra!!! Men då kom jag på att det var ju i Nyköping som jag hade gjort MR så då ringde jag dit och önskade bilderna. Dom laddade då över dom på en CD-skiva till mig. oj ägg o apelsin, min tumör vara bara stor som en liten valnöt 🙂 tur att man kan skoja om eländet. // maria

  8. Anna-Stina on

    Maria, vad bra att man kan få bilderna i efterhand! Jag ska fråga efter det i samband med min röntgen i april. Om jag vågar…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: