Same old, same old

Dagarna knallar på och nu känner jag mig fysiskt frisk. Vågar ta i ordentligt när jag tränar, eftersom jag vet att de där trötthetsattackerna inte kommer som förut. Även krävande veckor på jobbet orkar jag med utan att bli en våt fläck på fredagen.

Röntgenundersökningen, den första efter operationen, ska ske i april. Ett år efter att allting hände. För min del är det som om jag vill glömma bort att den ska ske. Jag säger ”whooaa” och klappar mig på öronen för att slippa veta. Men det hjälper ju inte.

Jag känner mig inte sjuk. Det känns inte som om jag har någon tumör i hjärnan i år. Men tänk om de ÄNDÅ hittar något och säger att ”ja, det här måste vi nog operera”. Då är väl det att mitt hår just har växt ut igen det minsta problemet. Hoppas inte, hoppas inte! Det känns inte som om livet kan börja fullt ut förrän jag röntgats ”frisk” igen. Men samtidigt pågår ju livet hela tiden. Och det finns inga garantier för att jag, eller vemsomhelst, inte kan drabbas av svåra sjukdomar senare i livet. Jag trodde alltid att jag skulle få hudcancer först, eftersom jag är så ljushylt, men där hade jag alltså fel. Men det finns förstås fortfarande stora möjligheter att jag får det senare.

På sista tiden har jag vågat läsa på mer om hur det ser ut med återfall i just min tumörsort. Det är inte så vanligt. De flesta som får det har förstås von Hippel-Lindaus, och det är även en ökad risk om man första gången hade multipla tumörer, vilket jag inte hade. Jag läste om någon som hade fått återfall, men känner inte till omständigheterna.

För ett tag sedan fick jag veta att en kollega till mig också har haft en tumör i lillhjärnan. Hon vet inte vad den hette, men den låter väldigt lik min! Vi har inte varit kollegor så länge så hon kände inte till först att jag varit sjuk. Så härligt att prata med någon som vet hur det är! För ibland känner man sig lite freaky. Hennes läkare hade sagt att tumören hade större risk att komma tillbaka vid en graviditet. Tänk att få höra sånt.

Vem ska man prata med om allting man samlar på sig inuti? Att söka upp Karolinska igen är nog inte ett alternativ för mig, det är ju snart ett år sedan jag låg där och kuratorerna är väl mest för de mer aktuella patienterna. Och en vanlig psykolog kanske inte greppar det här med svåra sjukdomar. Jag är alltid rädd att chocka nya personer som jag av något skäl behöver berätta för att jag haft en hjärntumör. Att de ska bli rädda, ledsna och få dödsångest för egen del.

Jag står i valet och kvalet över hur jag ska fortsätta leva mitt liv. Vilka mål är egentligen viktiga för mig? Vad vill jag göra? Hur ska livet se ut? Ganska mycket i livet är sådant som man inte väljer, t ex sjukdomar, men man kan ändå påverka vartåt man strävar. Och man kan påverka sitt tänkande om det som man upplever och vill uppleva. För länge sedan bestämde jag mig för att aldrig se mig som ett offer. Ofta har jag lyckats med min föresats, men man har alltid sina svaga ögonblick också. Det är väldigt tråkigt att leva sitt liv som ett offer, man lägger sitt liv i händerna på andra.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, en ny vecka väntar.

Annonser

2 comments so far

  1. Eva on

    Hej!
    Många tankar och mycket jag känner igen. Oron för nya tumörer tror jag att alla som en gång haft en tumör lever med, även om statik och försäkringar från läkarna gör gällande att just denna tumörsort inte brukar återkomma.
    Jag tycker att du ska ta kontakt med din vårdcentral och förhöra dig om det finns en kurator där som du kan prata med. Det är oftast bra att tala med någon som inte blir känslomässigt involverad men ändå har kunskap om livskriser, som det här ju faktiskt är. Har själv fått mycket stöd och hjälp att förstå av min kurator. Ett uttryck som han använder är att lära sig ett sätt att förhålla sig till sitt nya jag. Inte klamra sig fast vid det som var innan tumören/sjukdomen. Lycka till!

  2. Anna-Stina on

    Tack för tipset, Eva! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: