Tvära kast

Det är förbryllande att man kan ha så många sinnesstämningar på en och samma gång! Ibland upptäcker jag att jag är riktigt förbannad och tillfreds på en och samma gång. När jag pratar med min pojkvän så kan jag ibland elda upp mig – ”Hur kan det vara såhär!?”, samtidigt som jag ändå känner mig helt nöjd med tillvaron.

Det som gör mig frustrerad är skillnaden mellan hur jag känner mig inuti och hur jag uppfattar att andra ser mig eller bemöter mig. Jag lever fortfarande med min sjukdom (som jag är frisk ifrån?) varje dag inuti, om än inte varje timma, men i mitt yttre liv är det som att allting är som vanligt. Ibland vill jag skrika att det kommer ALDRIG att bli som vanligt igen, för egentligen skulle jag vara både död och begraven sedan länge nu.

Det är märkligt att man kan må bra men ändå vara så frustrerad. Jag ÄR tacksam för att jag överlevde och blev frisk (är jag frisk eller…?), den chansen får verkligen inte alla. Men det är inte bara att glömma och gå vidare. Ingen är intresserad av mina erfarenheter, men för mig är det jordens grej. Det är nog mest det som gör mig arg. Bara de som har varit i samma situation som jag kan förstå, känns det ofta som.

Jag kan också känna tacksamhet, för utan sjukdomen hade jag aldrig varit så nöjd med mitt liv som jag är nu. Egentligen saknar jag ju ingenting. Som jag har skrivit någon gång tidigare, sjukdomserfarenheten är något som jag gärna hade varit utan, men nu när jag har den så är den otroligt värdefull.

Annonser

7 comments so far

  1. Anita on

    Hej!
    Angående återfall av hemangioblastom så är det ovanligt, men jag har opererat den två gånger. I lillhjärnan 1988, och i tinningsloben 1 dec 2008.
    Jag blev friskförklarad efter op 1988( efter några år) men hade möjligheten att röntga mig när jag ville. Det var skönt, man kände sig inte så utelämnad, min känsla betyder nåt, det gör också att man kan leva ett ganska normalt liv.
    Så mitt råd är att fråga om du får rgt dig när du vill, blir osäker på att du är frisk.
    Ha det bra // Anita

  2. mia on

    Känner igen mig precis och jobbar själv febrilt med att få näsan över vattenytan..på ett rationellt plan så glad men emotionellt så blöder jag..Jag är oxå tudelad och känslorna är starkare än förut och detta river i sin tur upp gamla,obearbetade känslor..
    ska träffa kurator och hoppas få hjälp med lite strategier att komma ur denna svacka..att gått igenom detta i sb med graviditet,amning,sömnbrist mm är så tufft,så tufft..
    Du har min email-det är bara att skriva om du behöver lätta på trycket.
    Styrkekram

  3. Anna-Stina on

    Ja, det går upp och ner, just nu är jag mest arg och ledsen.

    Anita, vad tråkigt med återfall. Tur att den andra operationen gick bra. Själv fasar jag för att röntga mig, samtidigt som jag gärna vill veta att det inte finns något ”att se” på bilderna. Jag ska till läkare nästa vecka, då ska jag be att få med mig en bild på min tumör hem (alltså röntgen före operationen). Jag ska också be om remiss till samtal.

    Mia, du har haft det jättetufft med en massa saker som har hänt dig på sista tiden. Vad bra att du får träffa en kurator i alla fall.

  4. mia on

    Hej!
    Tack för kommentar och hälsning här i din blogg..För mig ältar jag ju att jag inte hade symptom innan den hände och det gör mig super orolig att den nu växer och allt ska behövas gå igenom en gång till (som du vet och svarat mig tidigare)
    Jag hoppas att allt går bra med nya röntgen och att du får dina bilder..Jag såg min cysta innan op och det var skrämmande att se hur den pressade på inne i min hjärna..men tydligen spelar det ingen roll om den är stor utan det är hur den verkar på omgivande vävnad och akvedukten..
    Jag är oxå otroligt arg nu på att det ”hände mig” för inget blev som jag tänkt men jag får jobba på att komma vidare för just nu är det ett icke-liv..kram

  5. Anna-Stina on

    Ja, det måste vara lömskt det där att man kan vara sjuk utan att ha symtomen!

    För mig är det jobbiga att varje gång jag mår dåligt känner jag efter och oroar mig för att tumören har kommit tillbaka.

  6. Eva on

    Hej!

    Det här med ilskan känner jag igen. Jag hade symptom, många symptom, men det var lätt att tolka dem i psykosociala termer. Det gjorde både jag själv och de läkare jag sökte när det blev för jobbigt. Tumören upptäcktes inte förrän jag var inne på en helt annan operation och inte mådde bra efteråt. När jag började bli medvetslös togs en CT och då, först då, upptäcktes varför jag inte fungerat på minst 5 år. Och varför jag haft sådan huvudvärk när jag böjt mig eller ansträngt mig. Jag var så arg, så arg på min familjeläkare som sagt till mig att ta promenader för att jag var så trött och stressad.
    Nu har det snart gått två år och jag har faktiskt kommit över den mesta ilskan, både mot mig själv och mot sjukvården. Det är en klyscha,jag vet, men ibland läker tiden. I alla fall en del av det såriga inombords.

    Jag skulle också ha varit död och begraven sedan lång tid, som du skriver. Hade detta hänt hemma hade jag inte överlevt säger neurokirurgerna. Nu blev det iltransport till Lund. Allt gick bra även om jag har hjärnskador som jag förmodligen får leva med. Men jag LEVER! Det är faktiskt det viktigaste för mig. Det bästa för mig har varit att försöka anpassa mig till det liv jag faktiskt kan leva. Och det är ett bra liv när man ser på hur många andra har det.

    Lycka till med ditt nya liv!
    Kram Eva

  7. Anna-Stina on

    Lycka till du också, Eva! Jag förstår att du känner ilska över att det tog så lång tid och hann bli så dramatiskt innan du fick rätt diagnos. (Jag fick diagnos överbelastad nacke och utbrändhet.) Men det viktigaste förstås, du överlevde.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: