Sista sommaren på Ersta

080522lojtnantsharta2Det är med sorg i hjärtat och bestörtning jag får höra att Erstagårdskliniken ska läggas ner i december. Vilket otroligt slöseri med resurser och kompetens!

Ersta är den rehabiliteringsklinik där jag bodde i maj 2008. På kliniken arbetar man med att rehabilitera neurologiskt sjuka och skadade, dvs personer som har/har haft stroke, hjärntumör, ms och liknande. Som jag förstår det är detta ett unikt sjukhus, både genom den specialistkompetens som personalen besitter och den speciella miljö där sjukhuset finns, väldigt idylliskt bland bergen, sjöarna och sörgårdsvillorna i nordvästra delen av Nacka kommun.

Jag kan bara inte förstå varför all offentlig verksamhet måste konkurrensutsättas till den grad att det till slut inte blir någonting kvar. Varför kan inte vården få kosta? Jag har svårt att tänka mig något som jag hellre lägger mina skattepengar på än sjukvård.

Om jag inte hade fått den otroligt fina rehabiliteringsvården på Ersta, inklusive sjukgymnastik, psykolog, eget skapande i arbetsterapin, många promenader i omgivningarna, vet jag inte hur jag hade kunnat komma tillbaka. Att lämnas ensam i sin lägenhet med kropp och psyke som är kraftigt märkta av sjukdom, hur skulle jag ha klarat det? Och då var jag ändå en av dem som inte var så länge på Ersta, bara 22 dagar. Säkert finns det andra ställen där man kan rehabiliteras, men så synd att bryta sönder en verksamhet som varit välfungerande i 30 år, och i så unik miljö. Om jag någon gång skulle få återfall, då är det Ersta jag vill komma tillbaka till.

Läs vad DN skriver om nedläggningen >>
Titta på inslaget i ABC nyheterna >>

När jag var på Ersta längtade jag periodvis hem väldigt mycket och jag saknade också ett bibliotek på sjukhuset. Men det hindrar inte att jag minns tiden på Ersta som väldigt positiv. Läs blogginläggen från min tid på Ersta i maj 2008 >>

Annonser

23 comments so far

  1. Stefan Moberg on

    Hej….

    Detta är helt sanslöst! låg själv där under perioden 10 oktober till 10 december 2008 efter en svår hjärnblödning! Jag var helt förlamd i hela vänstersida idag går jag utan hjälp medel och klarar mig själv hemma med allt! Utan Ersta Gården och deras personal med deras kunnande hade detta inte varit möjligt. Det team och lag arbete som denna klinik har i sitt arbete skall våra politiker krossa genom sina tokigheter! Jag tycker så fruktansvärt synd om de som drabbas av detta! Både personal och patienter!

    Vi som drabbats och vet vilket jobb och kunskap som går i graven om kliniken läggs ner måste göra allt vi kan för att ändra politikernas beslut!!!

    En upprörd Stefan Moberg

  2. Anna-Stina on

    Jag håller med dig till 100%!

  3. Peter on

    Hej,

    Såg nyheten om detta på ABC för ett par dagar sedan. Känns inte bra. Jag var på efterbehandling på Ersta i April 2008 efter en akut operation i hjärnan. Utan hjälp från all fantastisk personal hade jag nog inte kommit på benen så fort efter.

    Finns det något som vi gamla patienter kan göra?

    MVH; Peter

  4. stefan Moberg on

    Hej Peter…

    Ring ansvariga politiker, det har jag gjort och framfört mina synpunkter. Blev faktiskt uppringd igår av en av de ansvariga och han förstod min oro!… så vi kan ligga på, skriva insändare och vända oss till media… så kanske vi kan få gehör för våran åsikt….

    // Stefan

  5. Anna-Stina on

    Bra tips, Stefan!

  6. Barbro Källström Ericson on

    Har aldrig upplevt en sån fin och trevlig arbetsplats.
    Bra kamratskap.Fina utbildningar. Detta påverkade även patienterna positivt. Tråkigt att läsa det ska läggas ner.

    Barbro

  7. Anna-Stina on

    Läs även Lennart Johanssons debattartikel om Ersta i DN idag: http://www.dn.se/opinion/debatt/tur-att-jag-fick-stroke-nu-1.833830

  8. Agneta on

    Jag har idag skickat nedanstående mail till samtliga ledamöter i Hälso- och sjukvårdsnämnden!

    Erstagårdsklinken – en fungerande verksamhet med kvalitet!

    Via massmedia har jag, som anhörig till en f.d. patient på Erstagårdskliniken, med bestörtning tagit del av att klinken efter 30 år, sannolikt den 31 december, kommer att upphöra med sin utmärkta verksamhet att rehabilitera neurologiskt sjuka. Om jag förstått saken rätt har inte ledningen för klinken velat delta i upphandlingen för nästa period då de anser att det nya upphandlingsavtalet inte ger möjlighet att bedriva neurologisk rehabilitering med kvalitet. Givet att upphandlingsdirektiven inte ger ekonomiskt utrymme för rehabilitering av neurologisk sjuka av kvalitet är beslutet enligt min mening klokt men ändå sorgligt.

    Vid årsskiftet fick min man en stroke. Han var förlamad i vänstersida och hade stora svårigheter att gå och att orientera sig i tid och rum. Förmågan att räkna och att tala var också kraftigt nedsatt. Efter två månaders rehabilitering av ett professionellt team bestående av undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast, logoped och kurator skrevs han ut från Erstagårdskliniken den 6 mars i år till en självständig livssituation. Rehabiliteringsinsatserna skedde i när samverkan med patienten och mig som anhörig. Enligt min övertygelse är den huvudsakliga orsaken till att min man så pass snabbt blivit relativt frisk är den professionalitet i såväl bemötande av patienten som medicinsk och annan rehabilitering. På Erstagårdsklinken arbetar med fokus på den enskilda patientens rehabiliteringsbehov vilket innebär att vårdtiderna kan komma att variera kraftigt. Många patienter med neurologiska skador behöver tid för att återhämta sig. Kortsiktiga besparingar på rehabilitering av neurologiska sjukdomar kan leda till långsiktiga problem för patienterna. Inte minst forskning inom området har påvisat att adekvat träning av strokepatienter har stor betydelse för hur de ges möjlighet att komma tillbaka till ett normalt liv.
    Jag ställer här tre frågor till er som sitter i Hälso- och sjukvårdsnämnden:
     Är det rimligt att en välfungerande verksamhet läggs ner i valfrihetens namn?
     Är upphandlingsdirektiven garanter för kvalitet eller ett uttryck besparingsiver?
     Är det rimligt att kortsiktligt spara på en svag patientgrupp?

    Med hopp om att neurologiskt sjuka också i framtiden får ta del av Erstagårdsklinkens professionella verksamhet.
    Agneta Fry

  9. Anna-Stina on

    Jag vill gärna skriva under på ditt brev, Agneta.

  10. Agneta on

    Hej, Anna-Stina!

    Jag har redan skickat brevet till samtliga ledamöter i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Hoppas att du har lust och möjlighet att delge dem dina erfarenheter.

    Här kommer länken till ledamöterna

    http://www.sll.se/SLL/Templates/Board.aspx?id=284

    Hälsningar
    Agneta

  11. Anna-Stina on

    Bra! Jag kommer att höra av mig till åtminstone några av dem.

  12. stefan Moberg on

    Här är min lite ur min text som jag ska skicka runt till olika medier och politiker.
    mvh Stefan

    LANDSTINGS POLITIKERNA I STOCKHOLM STJÄLPER FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR REHABILITERINGEN AV STROKE PATIENTER!

    Med de förutsättningar som Stockholms landsting utsatt som underlag i sin upphandling för vården av strokepatienter som träder i kraft år 2010 kommer vården att påverkas oerhört negativt, vilket drabbar de redan hårt drabbade patienterna och deras anhöriga. Med sämre förutsättningar och ekonomiska möjligheter att upprätthålla den så viktiga rehabiliteringen i ett tidigt skede för en stroke patient kommer få ödestiga konsekvenser inte bara för den som drabbats av stroke utan även på den ekonomiska sidan! När politikerna i sin iver på att spara pengar kommer att bita sig själva i svansen! Då kostnaderna för patienterna när de är tillbaka i hemmet kommer att skena i höjden till följd av att fler kommer att tvingas vara beroende av hemhjälp, handikapp anpassning av bostaden, sjukresor, färdtjänst m.m.

    DRABBATS SJÄLV AV STROKE
    Efter att jag själv 44 år gammal ha drabbats av Stroke (hjärnblödning) i september 2008, där jag svävade mellan liv och död under 1 veckas tid så vet jag hur det känns, att vakna upp och få vetskap om att vara förlamad i hela vänster sidan från topp till tå.
    Att inte ens kunna lyfta ett enda finger på vänster hand, att inte kunna röra en enda tå på vänster fot, att inte känna att man har en vänster sida överhuvudtaget, att inte kunna se en person som står på sin vänster sida. Att inte kunna sitta på sängkanten utan att fyra personer är tvungen att hålla tag i en för att man inte ska dunsa ner i golvet. Att inte kunna gå på toaletten utan tvingas ha kateter, bajsa i blöjor, behöva ta lavemang för att rensa tarmen liggandes på sidan på en brits inklädd i plast för att tömma tarmen så man inte blir förstoppad, att göra detta inför två sjuksystrar när man är vid fullt medvetande är inget man vill uppleva. Bli lyft med kran för att kunna flyttas från sjuksängen till rullstol, bli matad som ett litet barn.
    Svårt att se för anhöriga
    Att behöva se sina egna barn (som då var 16 och 18 år gamla) tvingas se sin pappa i detta skick, att sina betydligt äldre föräldrar ska tvingas se sin son så hjälplös, att se sin älskade sambo förtvivlad, slutkörd och orolig är ingen sits man vill hamna i!
    Den ovisshet som infinner sig för samtliga inblandade runt den drabbade där framtiden är så pass oviss att inget går att förutspå går inte att beskriva med ord. Bara att det är en lång, lång väg att vandra för alla, med många prövningar, med den glädje som blir när man en dag lyckas vicka på en tå! För att snabbt vändas till förtvivlan och hopplös sorg när man inser hur långt bort ett återgående till ett normalt liv ligger.
    Efter en månads akut vård till rehab
    Efter att tillbringat en månad på olika akutsjukhus som Huddinge sjukhus, Karolinska sjukhuset Solna och Södersjukhuset bar det av i oktober till rehabiliterings kliniken Erstagårdskliniken i Nacka.
    Min egen prognos var att bli sittandes i rullstol i minst två år, sen hur livet skulle bli i övrigt hur pass återställd jag skulle bli fanns inte i mina tankar eller drömmar, bara att kämpa var min inställning. Från att blivit lyft med lyft från säng till rullstol på förmiddagen på SÖS (samma dag som jag kom till Erstagården) blev jag tvungen att ta mig till och från sängen med stöd och hjälp från personalen på Ersta. Ta mig ut från rummet till matsalen (där samtliga fem mål mat under dagen serverades) i rullstolen var min träning som jag skulle klara själv. Det tog tid, man körde in i väggar, fastnade i dörrposter eftersom rullstolen svängde åt vänster hela tiden då jag inte kunde vare sig med benet eller med armen ge fart på den sidan.
    Från dag två så började hårdträningen för en väg tillbaka till livet. Träning som bestod av sjukgymnastik av olika slag, arbetsterapi, m.m. allt noga planerat av ett väl sammansvetsat team, som sjukgymnaster, läkare, vårdpersonal, kuratorer, psykologer, arbetsterapeuter, sjuksystrar, undersköterskor där kortsiktiga och långa målsättningar med träningen sattes upp i samråd med patienten.
    De anhöriga hade också stor delaktighet i rehabiliteringen där de alltid var välkomna att vara med och se alla framsteg som gjordes. Alla mina anhöriga kände att även personalen brydde sig om dom! Hur de mådde osv.
    Framstegen kom raskt
    Efter bara 5 dagars träning så tar jag mina första steg på egna ben! Med hjälp av ett ledat bandage på vänster ben och stöd av en barr så tar jag mina första steg! Den känslan kan jag aldrig med ord beskriva, men de tårar som fullkomligt sprutade från mina ögon gör mig påmind om känslan. Då fanns det hopp igen, hopp om att slippa sitta i rullstol, hopp om att slippa vara beroende av andra! Det blev ju inte upp och springa direkt, utan stegvis ta sig fram träning efter träning vecka efter vecka så blev det bättre, men fortfarande tog det tid, tid som man måste få för att kunna bli rehabiliterad. En tid som är så fruktansvärt individuell så att någon precis tid går omöjligt att ens för experter som de på Erstagårdskliniken inte ens vågar sig gissa på trots över 30 års erfarenhet från rehabilitering av stroke patienter!
    Trots dessa svårigheter att tidsbestämma rehab tiden så vill våra landstingspolitiker sätta en generell vårdtid för stroke patienter! Vilket är helt horribelt och urbotat korkat!
    Detta gör att möjligheten för seriösa rehabkliniker som Erstagårdskliniken att ge den vård som varje patient är behov av omöjlig!
    Hälften av patient underlaget
    Erstagårdskliniken kan inte uppnå de mål med varje enskild patient som man vill uppnå för att ge den enskilda patienten en chans att återfå ett så bra liv som det bara går efter en sådan svår sjukdom som stroke är.
    Landstinget har i sin nya upphandling skurit ner på Erstagårdens patient antal från ca 600 per år till 300 per år. 50% nedskärning av intäkterna! Detta för att Erstagårdskliniken inte skulle få ”monopol” på rehab av neurologiskt skadade, enligt ansvariga politiker. Efter 30 års ledande i rehabilitering och en av Sveriges bästa rehabkliniker så får några politiker för sig att spara in på en sån verksamhet som drabbar redan hårt drabbade människors chans att få ett dregligt liv och komma tillbaka på bästa tänkbara sätt! Är det acceptabelt?
    Varje år drabbas 30 000 personer i Sverige av stroke, medelåldern är 70 år! Är man förbrukad vid den åldern?
    Handlar det hela om att sparandet sker på patienter som politikerna redan anser vara förbrukade, då medelåldern för dessa är så pass hög som 70 år. Är det så att man får räkna med att samhället inte lägger ner resurser på en människa i den åldern?
    Jag själv var 44 år när jag drabbades för 7 månader sedan, idag är jag mirakulöst nästan helt återställd och få spår syns rent estetiskt att jag varit så allvarligt sjuk. Att jag haft tur att hjärnan läkt och återhämtat sig så att jag kunnat komma tillbaka så snabbt är en del av förklaringen.
    Tur är också att jag inte drabbades två år senare av stroken, då lanstingspolitikernas dårskap har slagit klorna i förutsättningar för att kunna upprätthålla en bra rehabilitering inte finns.
    Några som inte jobbar med tur är Erstagårdskliniken i Nacka
    Tur är inget som styr över Erstagårdskliniken i Nacka! Här är det mångårig kunskap (30 år), yrkeskicklighet, inarbetade rutiner, sammansvetsad team känsla och glädje på sin arbetsplats och stolthet för att tillhöra just denna unika klinik som gjorde att jag som patient, mina anhöriga trivdes och vi fick ett proffsigt bemötande som har gjort att jag idag är där jag är! Utan alla Er på Erstagårdskliniken så hade inte detta varit möjligt! Jag är tillbaka till livet igen! Ett värdigt liv som andra drabbad av stroke också ska få chansen till.
    Politikerna tar bort chansen till ett värdigt liv
    Tyvärr så tar politikerna genom sina beslut bort chansen för dels Erstagårdskliniken som aviserat stängningen efter nyår, men även andra rehabiliterings kliniker ekonomiskt möjlighet att bedriva en seriös och fungerande av stroke patienter som utgår från den enskilda patientens behov.
    Vakna upp ur Er spara iver
    Så snälla politiker vakna nu upp ur Er spara iver innan det är försent, innan Ni lyckas indirekt stänga en av Sveriges bästa kliniker! Där 600 patienter per år får den chans jag fick att få ett liv, ett värdigt liv för mig och min familj! Ni kommer att spara många, många trasiga familjer och människor om Ni låter de specialister som finns sköta vården och det får kosta i den ände där Ni håller i slantarna, var stolt för att Ni vågade kosta på människor vård i stället för att spara och slå undan deras liv. Det kan man vara stolt över, men kan man det om man gör tvärtom?

  13. Anna-Stina on

    Fantastiskt att läsa, Stefan! Om inte detta hjälper så vet jag inte vad som ska hjälpa!

  14. stefan Moberg on

    tack jag hoppas det hjälper, har funderat på att dra igång någon form av protest lista och eventuellt en manifestation ute på Ersta gården för att visa vår uppskattning för de som jobbar där och försöka få media att uppmärksamma det! Är det någon som är med ?

    // Stefan Moberg

  15. Anna-Stina on

    Jag är gärna med på någon manifestation. Säg bara till när och hur.

  16. stefan Moberg on

    Är du med i stroke föreningen? jag gick med idag, genom dom kan man nog mer nå flera som legat på Ersta och kan ställa upp på en sån grej!

  17. Anna-Stina on

    Nej, jag är med i Hjärntumörföreningen. Men vi hjärntumörpatienter är ju väldigt få jämfört med strokepatienterna. Ska fundera på hur man kan gå vidare…

  18. stefan Moberg on

    Hej igen!

    Jag har skapat en namninsamling RÄDDA ERSTAGÅRDSKLINIKEN KVAR!

    Snälla skriv under följ denna länk:

    http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3202

    Mvh Stefan Moberg

  19. stefan Moberg on

    Stefan Mobergs blogg
    http://blogg.aftonbladet.se/3321/

  20. Anna-Stina on

    Nu har jag skrivit under.

    Har även skickat ett brev till ledamöterna i hälso- och sjukvårdsnämnden (var och en), och fått ett svar (hittills) undertecknat av Lars-Joakim Lundquist. Tråkigt nog verkar det vara ett standardsvar som skickas till alla som skriver om denna fråga. Jag nämner t ex inte just strokevården i mitt brev, utan neurologisk rehabilitering i stort. Ändå är det endast strokevården som nämns i det brev som jag fick till svar. Kanske lägger jag ut båda breven här lite senare. Vill se om jag får några fler svar först.

  21. […] Anna-Stina på BilderAnna-Stina på Att sätta ord på ett till…Anna-Stina på Sista sommaren på ErstaHelena på Att sätta ord på ett till…stefan Moberg på Sista sommaren […]

  22. […] Fakta – Sidan med faktauppgifter om min sjukdom, 2 343 visningar 2. Sista sommaren på Ersta – Att Erstagårdskliniken, där jag vårdades i maj 2008, skulle läggas ner i december […]

  23. […] samband med detta upphandlingen av neurologisk rehabilitering i Stockholms läns landsting. Texten Sista sommaren på Ersta är bland de mest lästa på bloggen och länkades till från bl a Erstagårdsklinikens egna […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: