We are the champinjons

Såhär såg jag ut för ett år och en dag sedan. Ett snyggt och stenhårt bandage runt huvudet, som en champinjonhatt. Inte förhöjde det helhetsintrycket med landstingets vita omformliga ”patientrock” heller. Alla på min avdelning som hade blivit opererade såg ut ungefär såhär. Jädrar vad ont det gjorde i öronen med så hårt bandage. Jag trodde de skulle trilla av.

Förmågor vid denna tidpunkt: att rulla två meter med gåbord till toaletten.  (Katetern var alltså borttagen.)

Jag fick ta av bandaget senare denna dag. I samband med det fick jag hjälp med att duscha och tvätta ur håret. Det satt mycket intorkat blod precis i hårfästet. Det rann väl framåt när de skar därbak.

Jag hade två rumskompisar under min tid på KS som jag kommer ihåg väl. En tjej som var några år yngre och som var inne för sin tredje tumöroperation på 20 år. Och en tjej som var något äldre och som opererat en godartad tumör i främre delen av hjärnan och som fått komplikationer. Det kändes rätt bra att prata med några som var i ungefär samma situation.

Någon dag efter att bandaget togs bort ville läkarna få mig att gå utan hjälp. Och när jag väl vågade, så gick det ganska bra. Men det första dagarna hade detta varit omöjligt, eftersom jag inte hade någon balansförmåga.

På bilden väger jag runt 53 kg. Det är inte så mycket om man är 174 cm. Det tar väldigt mycket på fettlagren att inte kunna äta på ett (långt) tag och på musklerna att vara sängbunden. Normalvikt för mig tror jag är runt 60 kg (äger ingen våg).

Annonser

3 comments so far

  1. Helena on

    hej! jag ska ha en peruk som liknar min gamla frisyr tror jag…fast jag vet inte.

    Beundrar din styrka och ditt mod!!

    Tack för att du så ärligt delar med dig av dina erfarenheter, du stärker mig och många andra. 🙂

    kram

  2. Anna-Stina on

    Det är lättare att vara stark när man har det bakom sig, kanske. Och så tror jag man blir så stark som man måste vara…

    Kram

  3. Anna on

    Visst ser man ut som en champinjon! Fast jag fick vara champinjon över en vecka om jag inte minns fel. Gick tom på ett köpcenter så där:) Tur att man hade en stor dos kortison i kroppen som gjorde hela omvärlden till små rosa moln… Tack för att du bjuder så på dig själv!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: