Att leva med hjärntumör – forskning

För min egen skull tänker jag försöka börja vrida den här bloggens perspektiv från och med nu. Från fokus på mig själv som individ och mitt eget insjuknande, till ett mer övergripande perspektiv på hjärntumörsjukdomar. Jag tjänar inget på att ytterligare fördjupa mig i mig själv just nu (för att t ex bearbeta chock och skrämmande upplevelser) utan behöver gå vidare med mitt liv och tänka på positiva saker som kan hända i framtiden. Allt har sin tid, och introspektionen har haft sin. Vi får se hur jag lyckas! 😉

En sak som är ganska irriterande – även om det nog inte är rätt ord – är att det mesta av litteraturen kring svåra sjukdomar som t ex cancer och hjärntumörer fokuserar så starkt på anhörigperspektivet. Mycket av den litteratur som finns för oss lekmän, inom avdelning psykologi framförallt, handlar om hur man ska hantera när ens anhörig bli sjuk och går bort. Men hallå – vi som blir sjuka då, behöver inte vi något stöttande att läsa? Det är ju faktiskt vår existens som står på spel. De anhöriga kan fortsätta ett liv, även om det är förändrat.

Så jag har börjat leta forskning med patientperspektiv. Litteraturlistan på den här bloggen innehåller böcker, mest biografier, som har ett patientperspektiv. Flera av dem är jättebra.

 Och idag hittade jag en C-uppsats som verkar vara på pricken, ”Livskvalitet och upplevelse av att leva med hjärntumör” av Weronica Roos och Camilla Hjälmeskog. Uppsatsen är skriven vid Högskolan i Gävle, Institutionen för vårdvetenskap och sociologi. De flesta som får hjärntumör lever med den som en kronisk sjukdom och uppsatsen beskriver vad det innebär för individen. Det här  är uppsatsens abstract:

Hjärntumör kan vara en kronisk sjukdom som påverkar människan på många olika sätt. Sjukdomens förlopp, behandling och prognos inverkar på den fysiska psykiska och sociala hälsan och därmed påverkar människors livskvalitet och välbefinnande. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelse av livskvalitet och att leva med hjärntumör hos vuxna människor. En beskrivande systematisk litteraturstudie användes för att analysera de elva vetenskapliga artiklarna. Analysen resulterade i fyra kategorier: fysiska förändringar medför svårigheter i det dagliga arbetet, känslomässig påfrestning innebär lidande, att känna dödsångest och att känna behov av socialt stöd. Resultatet visade att människorna som levde med hjärntumör var utsatta för förändringar som hade inverkan på det dagliga livet. De upplevde en känslomässig påfrestning och lidande som ytterliggare negativt påverkade livskvalitet. Det ständiga hotet om döden skapade känsla av dödsångest. För att kunna klara av vardagen och gå igenom den processen som sjukdomen förde med sig var det viktigt att känna socialt stöd och förståelse från närstående och omgivningen. Kunskapen om denna sjukdom och vilka konsekvenser den har för den enskilde individen bidrar till ökad förståelse för den drabbades livssituation. Vidare forskning om upplevelser hos människor som lever med svåra sjukdomstillstånd är nödvändig för att de människorna ska få adekvat bemötande, hjälp och förståelse i vården. Denna litteraturstudie visar att människor som levde med hjärntumör upplevde nedstämdhet och depression som präglade det dagliga livet. I kombination med ständig oro och den mentala tröttheten medförde det problem för den enskilda människan.

Här kan du ladda ner uppsatsen och läsa.

Annonser

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: