Förbjudna tankar?

Ibland kommer jag på mig själv med att tänka på den där känslan som jag hade dagarna efter min operation – och sakna den. Det var en euforisk känsla som jag varken har upplevt förr eller senare. Samtidigt som allt det hemska fanns, mådde jag också så bra! Jag hade inte ont någonstans och alla sjukdomskänslorna från före operationen var som bortblåsta. Det kom en livskraft tillbaka som jag hade saknat i flera månader. Och jag hade överlevt!

Nu kan man säkert invända att alla dessa känslor var framkallade av droger – kortison och morfin. Kanske påverkade det lite, men jag hade ju även fått dessa mediciner före operationen utan att känna mig tillnärmelsevis så uppåt. Det bästa var att trots min begränsade perception så kände jag igen mig själv äntligen. Jag är ingen levande zombie som bara orkar ligga på en säng och kräkas, som sjukdomen hade förvandlat mig till. Det är fantastiskt att det gjorde så mycket att få bort det höga trycket inuti huvudet.

Jag antar att det är en liknande känsla som får människor att bestiga berg, hoppa bungy jump eller ta droger. Att förhöja livskänslan med hjälp av närhet till döden. Jag tror inte att jag kommer att börja med någon av de sakerna faktiskt. Been there, done that liksom. Men känslan kan man nästan sakna.

Samtidigt är jag medveten om att villkoret för att jag ska kunna tänka eller skriva detta är att jag idag är frisk och att det hela ligger bakom mig. Ett säkerhetsavstånd som gör att vissa hemska saker kanske mildras lite genom tidens gång.

Annonser

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: