Sannolikhetsproblematiken

En av de saker som tar längst tid för mig att acceptera är att jag har drabbats av något som är så osannlikt. Hela livet lär man sig att det som är osannolikt att det ska hända, det händer inte. T ex när man ska flyga. Hur stor är risken att man ska dö i en flygkrasch? Tydligen är det 1 på 4,2 miljoner. Per år. Det är ju inget! Alltså kommer det typ aldrig att hända mig. Så tänker man. Det är jättesvårt att ändra det tankespåret, för det är också ett sätt att tänka som underlättar vardagen och ser till att man inte går omrkring och oroar sig för saker hela tiden.

Att vinna 7 rätt på Lotto, där är chansen 1 på 6,7 miljoner per dragning. Det är ju ingen chans alls! Ändå sitter folk där varje vecka och tror de ska vinna storvinsten. Man tänker tydligen helt annorlunda om positiva saker som kan hända. Då känns det plötsligt som att det finns en chans att det händer. ”Plötsligt händer det.”

Så här säger Tage Danielsson i sin sannolikhetsmonolog:

Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.
Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Se monologen på Youtube.

Det är ju just det där. Sannolikheten blir väldigt olika före respektive efter att något har hänt. Sannolikheten för att någon ska drabbas av en sådan hjärntumör som jag hade är mindre än 1 på 1 miljon varje år. Det är ju ingenting! Så liten risk att det inte är någon mening att oroa sig. Och det gjorde jag ju inte heller. Men ändå hände det. Det är väldigt svårt för mig att förstå logiskt.

Jag tror inte att livet går att förstå med hjälp av sannolikhet, ändå försöker vi göra det. Vi vill hitta logiska förklaringar som inte finns. Men jag har inte lyckats acceptera än att det inte går att förklara. Kanske gör jag det så småningom.

Annonser

6 comments so far

  1. Carina on

    hej igen Undra om man ska lägga ner sitt lottospel….här man haft sån här ”tur” en gång att man fått en hjärntumör så är väl sannolikheten liten att man ska få in sin lottorad…. Hälsningar Carina

  2. Anna-Stina on

    Ja, så sa min läkare till mig: Du kommer aldrig att vinna på Lotto! Hon menade då att jag har haft en otrolig tur, vilket jag också har haft sett ur ett allmänt hjärntumörperspektiv. Men så hänger det naturligtvis inte ihop… 😉

    Jag tror man kan spela på Lotto, om man nu känner för det. 🙂

  3. Jakob Harnesk on

    Det osannolika inträffar ständigt, har jag för mig att Lars Gustafsson säger nånstans.

  4. Anna-Stina on

    Ja, det gör ju det. Så egentligen är det lite konstigt att vi tror att det aldrig inträffar.

  5. Anna on

    Åh det här har jag oxå tänkt så mycket på! Det osannorlika Har hänt… Jag hade lika gärna kunnat vinna 12 miljoner på Lotto, sannorlikheten är ung den samma… (Hade ju varit lite roligare dock:) Men nu när jag vet att osannorlika saker kan hända så vet jag ju att de kan hända igen! Samtidigt som de redan hänt mig.. Jag är jättekluven i den här frågan:)

  6. Anna-Stina on

    Ja, det är verkligen klurigt att tänka i de här banorna! För samtidigt som det finns statistik på hur många som drabbas, så säger det ju aldrig någonting om den enskilde individen! Det gäller all statistik, som ju har till uppgift att vara generaliserande.

    Så jag tror att man ska strunta i det här med sannolikhet helt och hållet, för det kommer ändå aldrig att säga något om just MIN situation…


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: