Varför får man hjärntumör?

När det gäller orsakerna till att hjärntumörer uppstår, så verkar det som om de till stor del är ganska höljda i dunkel, även för den moderna medicinska vetenskapen. Man har sedan länge misstänkt att det finns ett samband mellan elektromagnetisk strålning och hjärntumörer, men det verkar inte vara helt klarlagt. Läs t ex hos Cancerfonden. Enligt samma källa kan hjärntumörer även orsakas av exponering inför giftiga kemikalier, dvs en ohälsosam arbetsmiljö.

Alla tumörer har sitt ursprung i att något går fel inuti en cell. Cellen börjar dela sig på ett okontrollerat och sjukt sätt. Det kan handla om olika typer av celler i olika typer av vävnader inne i kroppen. I mitt fall var det celler i ett blodkärl som började dela sig okontrollerat och bildade en ”knut” som läckte ut vätska. Den typen av tumör kan orsakas av en genetisk defekt som innebär att man lider brist på ett protein som ska förhindra den här typen av okontrollerat beteende i cellen. Har men den genetiska defekten, så har man en sjukdom som kallas von Hippel-Lindaus (se min Fakta-sida). Det här felet i en cell kan även uppstå spontant, vilket skedde i mitt fall.

Hjärnceller förnyas inte på samma sätt som vanliga celler, så hjärntumörer hos vuxna uppstår så gott som alltid i den vävnad som omger hjärncellerna.

Nyligen identifierade man fem gener som kan ha ett samband med uppkomsten av elakartade tumörer av gliom-typ. Dessa gener kan tydligen kopplas även till andra cancersjukdomar. Jag har läst att man t ex kan koppla meningeom (som är en godartad tumör) till bröstcancer, då båda påverkas av kvinnligt könshormon.

Den dag då vi kan hitta sätt att förebygga de genetiska fel som leder till uppkomsten av hjärntumörer, så tror jag att vi har kommit en lång bit på väg i förebyggandet av dessa sjukdomar. Problemet är väl att det finns runt 150 olika typer av hjärntumörer och att det i de flesta fall är omöjligt att förutsäga vem som ska få en tumör, såvida inte hela befolkningen gentestar sig. För de som vet med sig att de bär på ärftliga anlag för en sjukdom kan det förstås innebära skillnad mellan liv och död att kunna få ett saknat protein, eller vad det handlar om, genom genterapi redan i fosterstadiet.

Med tanke på hur många celler vi har och hur ofta de delar sig så kanske det egentligen är förvånande att det inte går fel oftare?

Annonser

6 comments so far

  1. Helena on

    Hej!
    På grund av datorhaveri och strul så har jag inte kunnat använda internet på nära en månad nu, och jag har verkligen saknat att läsa din blogg! Om du visste vad skönt det är att läsa dina texter, massor av aha-upplevelser!!!

    Just nu mår jag riktigt bra, men jag har lite problem m att gå i trappor o ibland även på plan mark, det är som att hjärnan strular vad gäller avstånd/djupseende…som att perceptionen haltar…inte så konstigt för det är just perception som sitter där min tumör suttit…men jag ska till min neurolog i nästa vecka o då ska jag fråga om detta…hoppas det är något som växer bort..eller nåt… 🙂

    Hoppas du har det bra och att semester varit skön.
    Kram!

  2. Anna-Stina on

    Välkommen tillbaka till nätet, Helena! 🙂 Ser fram emot nya blogginlägg från dig! Du kommer säkert att bli bättre vad gäller perceptionen, men det tar väl tid antar jag, som det brukar när hjärnan är involverad… Kanske finns det någon övning du kan göra för att underlätta att få igång det området igen?
    Ha det gott så länge 🙂

  3. Helena on

    Hej igen!

    Har slutat grubbla nu. Det är klart att bibliotekarie lockar väldigt, men jag har kollat lite prognoser för de närmsta åren i den branschen och det finns inga jobb….alls nästan… så det är trist…och det känns lite galet att läsa i 3 år för att sedan inte kunna få jobb som det. Så nu ska jag läsa strökurser som kan göra att min lärarexamen står ut lite extra när jag söker jobb…jag hoppas o tror att jag väljer rätt. 🙂

    Hoppas allt är bra med dig!
    Kram

  4. Anna-Stina on

    Skönt att du har bestämt dig! Det är viktigt för sinnesron.

    Det där med dålig prognos för bibliotekarier får man ta med en nypa salt. Jag har aldrig varit arbetslös och fick jobb innan jag var klar med utbildningen. Men man får förstås inte vara alltför kräsen i början av karriären. 🙂

  5. Maria F on

    Jamen hej igen!
    Min tro vad det gäller att få allvarliga sjukdomar – förutom infektioner kanske – beror på att personen inte har tagit hand om sig själv, han/hon har utsatt sig för mental stress , pressat sig och har inte riktigt, och jag menar alldeles på riktigt älskat sig själv. Han/hon har helt enkelt inte varit snäll mot sig själv…..Kanske inte andra heller…
    Jag har arbetat i sjukvården sedan jag var 17 år och jag har träffat många sjuka människor, de som har varit extremt drabbade och ändå verkat vara hela harmoniska positiva människor – de har varit väldigt få., Visst kan man bli drabbad av sjukdom , men man har alltid ett val hur man skall hantera den som med allt i livet!
    Jag skulle vilja träffa dig Anna-Stina, tror att vi har en del att tala om IRL !
    Du kanske vill ta en fika i Stockholm någon gång?
    Hälsn Maria

  6. Anna-Stina on

    Det är intressanta tankar du har, Maria, om vad som orsakar svåra sjukdomar. Kan inte säga att jag själv är inne på linjen att man orsakar sina sjukdomar på egen hand. Å andra sidan har jag definitivt inte varit snäll mot mig själv någonsin före min sjukdom, och när jag insjuknade var det efter en lång period av stress, jobbrelaterad och privat, där jag vid vissa tidpunkter trodde att jag var nära utbrändhet. Så det är fullt möjligt att det ligger en del i vad du skriver…

    Ja, det skulle vara trevligt med fika. 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: