Outgrundliga vägar

När man var liten, eller när JAG var liten rättare sagt, så trodde jag att livet följde ungefär samma mönster för alla. Som vuxen förstår man ju att det inte är så. Men ganska många håller i relativt mogen ålder fast vid en bild de hart skapat när de var yngre om hur allting skulle bli. Till exempel det där med mamma, pappa, barn, villa, volvo, vovve etc.

Även om jag själv inte var så jätteintresserad av den typen av liv när jag var yngre, så trodde jag nog att det var en typ av liv som ”alla” liksom bara fick. Idag känns det lite pinsamt att medge att jag nog trodde det så långt upp som i 25-årsåldern.

Drygt 10 år senare vet jag tack och lov att människors liv kan se väldigt olika ut, och följa mönster som man inte alls hade tänkt sig eller valt själv. Det har förstås haft ett pris att få veta hur det ligger till, men det är nog ett pris som alla som lever får betala. Erfarenheter, bra och dåliga. Lärorika.

Just nu är jag i den lyckliga positionen att jag inte tänker så jättemycket på min hjärntumör längre. Jag har kastat alla rädslor åt sidan och ett resultat av det är att jag har blivit gravid. Det är nästan lika konstigt som att få hjärntumör, eftersom det är något som jag har önskat mig i 10 år men fram tills nu inte fått uppleva. Jag har haft svårt att tro på att det är sant. Därför har jag också haft svårt att glädja mig på det sätt som väl borde vara ”normalt”? Jag menar, varför skulle inte detta gå fel. Det finns så mycket som kan gå fel inuti kroppen.

Svårt har jag haft för mödravårdens retorik. De pratar om vad ”naturen vill”. Hallå, sen när är Naturen en individ med egen vilja? Om nu naturen ”vill” något, så vill den att jag ska vara död. För det hade jag varit om Naturen fått som den ”ville”. Men jag argumenterar bara inombords, så att ingen ska bli upprörd.

Jag fick ju till slut kontakt med min läkare. Hon säger att det inte är någon fara och att jag ska röntga hjärnan igen när barnet är fött. Kanske i maj-juni nästa år.

Men lite tufft är det ändå att vara sådär dubbeltrött som jag har varit ett tag nu. Postop-trött och gravid-trött. Snacka om tidiga kvällar!

Annonser

10 comments so far

  1. Yvonne on

    Nejmen vad roligt! Jättegratttis! Och ignorera läkare och barnmorskor som pratar om vad ”naturen vill”. Nu lever vi 2009, och är inte styrda av det längre. Som det verkar är vi kanske båda måndagsexemplar som inte skullit överlevt så länge på 17-,1800talet… men det var då! Och tidiga kvällar kan vara skönt, om katterna går med på det vill säga!

  2. Maria on

    Vilken glad nyhet! Mina varmaste gratulationer och lyckönskningar. Jag känner igen overklighetskänsla och rädslor, bara olika källor. Stor kram

  3. Anna on

    Nej men vad kul!!! Jättegrattis till ditt nya fokus i livet;)

  4. Motvind on

    Oj då, grattis! Vad roligt! 🙂 Jag tycker att det är betydligt mer vettigt att gå genom livet med öppna ögon än att bara blint utgå från att allt kommer att gå bra. Men du är ju också ett levande bevis på att även om saker ibland går fel så lever vi i en tid då det ofta finns något man kan göra åt det.

  5. Mia on

    Grattis till er ”officiellt”!!
    Ja du,gravid och postop trötthet..den var en hård tid men det är bara att lyda kroppen och vila,vila..
    Håller med dig om att när man ”odödlig” så susade man bara fram i livet och just nu försökerjag iallafall hitta en balans,att våga leva fullt ut och inte vara rädd för livet/döden..att inte kontrollera för det går livet inte med på ändå..naturen är stark och jag kanske är kärringen emot strömmen men båda mina barn var utdömda av vetenskapen men lever och är fullt fungerande barn..Det är svåra frågor att fundera på och när man är gravid så är man ju xtra skör med hormoner och bagage.
    Jag hoppas du får en fin gravditet och och att du vågar njuta i nuet av ditt kommande barn.
    Kram från Wien

  6. Anja on

    Stort grattis till ett nytt skeende i livet! 🙂

  7. Anna-Stina on

    Tack för lyckönskningar! Tack och lov är inte illamåendet lika markant längre, hoppas också tröttheten ska ge med sig litegrann. I övrigt känns det bra om än lite overkligt och oroligt.
    🙂

  8. Cajsa Broström on

    Vad roligt för er! Jag har både mått fruktansvärt illa och varit mycket, mycket trött vid mina två graviditeter och det har faktiskt varit ett bra tecken och känslan av overklighet och oron kommer man liksom bara inte ifrån. Alla lyckönskningar från mig och jag hoppas vi ses snart ”in real life” så att jag gratta dig med en kram.

  9. Anna-Stina on

    Kanske har alla människor mardrömmar som slår in med jämna mellanrum, kanske är det bara jag. Men nu har jag fått missfall i vecka 13.

  10. Anna on

    Hej! Jag skriver till dig för att jag har skapat ett armband till förmån för Cancerfondens rosabandet-kampanj. Det heter rosa armbandet och kostar 199kr. 50% av överskottet går direkt till cancerfonden. Jag skulle bli jätteglad om du kunde tänka dig att skriva om armbandet på din blogg. Ju fler som deltar i kampen desto mer pengar till ny forskning! Läs mer på http://www.hildestamdesign.se Tack oavsett hur du väljer att göra! Anna


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: