Om hur länge man ska hålla på

Ibland funderar jag på hur länge jag ska fortsätta driva den här bloggen och när det är dags att lägga ner. Har kommit fram till att så länge jag har någonting att tänka/säga om min sjukdom och tiden därefter så kommer jag att fortsätta.

Bloggen startade som ett sätt för mig att få utlopp för alla tankar och känslor som jag hade den närmaste tiden efter att jag opererades. Det har alltid varit huvudskälet till att jag bloggat här, att formulera sådant i skrift som jag har tänkt på för att möjligtvis få lite rätsida på alltihop och avlasta min stackars hjärna, helt enkelt. Den andra funktionen har varit kontakt och kommunikation. Kontakt med vänner och bekanta, men också med helt nya bekantskaper som har upplevt eller upplever liknande saker som jag. Efterhand blev också bloggen ett sätt att visa att man kan leva vidare efter en hjärntumör, att visa både för drabbade och möjligtvis för andra som inte vet mycket om hjärntumörer.

Efter att jag kontrollröntgades i somras och det visade sig att jag inte har några spår av tumören i huvudet, har fokus varit på hur man går vidare med ett normalt liv efter en sådan här händelse. Jag är en av få som har möjlighet att leva ett helt friskt liv efter en hjärntumördiagnos. Men hur gör man? Upplevelsen av sjukdomen har ju faktiskt ställt allting i livet på ända. Det har t ex att göra med att ha varit nära döden. Inte bara då att jag själv upplevde hur livet sakta rann ifrån mig när jag var sjuk, utan att mina läkare efter operationen berättade hur nära att dö jag faktiskt varit.

Den här bloggen tar upp en hel del kring känslor av tacksamhet för att leva, men också en känsla av att vara drabbad, ”varför hände detta mig?”. Man kan inte säga att jag fortfarande är under rehabilitering, såvida inte resten av livet är ett slags rehabilitering och bearbetning av allting som händer en. Och så är det ju för alla faktiskt, man är ett resultat av alla sina erfarenheter. Så på ett sätt stämmer underrubriken på den här bloggen fortfarande, och stämmer inte.

Hursomhelst, jag kommer att fortsätta skriva ett tag till. Men det är inget tvång att läsa. 🙂

Annonser

2 comments so far

  1. Anna on

    Ja du, Knoppen i hjärnan, den kommer ju prägla dig för evigt, och jag antar att du inte skulle vilja va utan upplevelsen eller?! Det vill inte jag iaf, fast jag har kvar min skit och alltid kommer ha, konstigt va;) Min blogg handlar mindre om hjärntumörer och cancer än din fast jag lever med det dagligen… Jag har ju annat för mig, fast sjukdommen självklart påverkar allt jag tänker och gör… Tragiskt – ja, men jag vill inte va den person ja va innan… Tänk om alla levde och tänkte som vi som gått/går igenom det vi gjort… Fast mitt liv hänger på en skör tråd och ditt är över kan jag ändå identifiera mig med dina tankar och åsikter:) Häng i och skriv! Kram

  2. Anna-Stina on

    Anna, ja man kan fundera över om man skulle vilja vara utan den här upplevelsen eller inte. Antagligen inte, för mitt liv efteråt har inte blivit sämre. Utan bättre på flera plan.

    Din situation är förstås annorlunda, i och med att du måste leva med detta jämt. Att du ändå har sådan glädje är väldigt starkt! Förstår också att du inte kan fokusera din vardag på sjukdomen, utan behöver leva ett så vanligt liv som det går. Det är ju ändå det vanliga man faktiskt vill ha, när det kommer till kritan…

    Att jag inte skriver om så mycket annat i den här bloggen har nog att göra med att jag driver så många andra bloggar, där jag skriver om andra ämnen. Både privat och inom jobbet. Jag har försökt att avgränsa lite vad jag skriver var, och sedan vill jag ändå att det mesta av mitt liv ska förbli lite hemligt. 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: