Hur går det?

Vardagen är full av kontraster.  Människors liv är så olika.

Dagligdags på till exempel jobbet tänker jag mest på allt som ska göras och har lite svårt att svara på frågor om hur jag mår. Jag mår som jag mår helt enkelt. Om jag av någon anledning börjar tänka på allt som har hänt, framförallt missfallet nu senast, så lägger det sig som en grå filt över tillvaron. Då känns det svårt.

Kontrasterna när jag tar del av människors liv är så stora. Vi har till exempel Anette som varje dag lever sig igenom sin hjärntumörsjukdom och vet att livet inte blir så långt. Vilket inte betyder att det liv som är kvar inte behöver sakna stor mening. Samtidigt tar jag del av till exempel Facebookuppdateringar där det klagas över sådant som går över ganska fort och lätt. Att känna stora svårigheter vid sådana tillstånd kan ju inte heller vara lätt, på egen hand gör man det svårt för sig i sitt liv.

På det stora hela tar allting konstiga proportioner och jag undrar alltsom oftast om det ska vara såhär. Kontrasten mellan det lättviktiga och det hemskt svåra i tillvaron kan nästan göra mig lite förbannad. Varför vet jag inte.

Annonser

2 comments so far

  1. sus on

    Hej! Hittade din blogg då jag läste lite om missfall, fick det precis också.. Eller ja, ett MA blev det för fostret dog och kom inte ut ordentligt så jag fick skrapas.
    Och sen fastnade jag på din blogg för den det är en hel del smärtsamt att läsa om, jag hoppas verkligen det kommer bli bra för dig. Vad finns det för ord när så mycket händer en människa? Jag vet inte, men ville bara ge mig till känna som en läsare iallafall.
    När jag hade fött min son så upptäckte läsarna en cysta på halsen, punkteringen blev oklar och jag fick i princip diagnosen cancer, men sen gjordes det punktering på punktering till man till slut kom fram till att det var inflammerade celler som såg ut som cancer celler. Men tiden innan dess, med ett nyfött barn.. Ja, den smärtan önskar jag då ingen..
    Så, du är fantastisk och din blogg är för oss andra ett sätt att få lite del, sluta inte blogga! Mvh

  2. Anna-Stina on

    Tack snälla du, vad fint att du hade något utbyte av bloggen! Tråkigt att du också fick missfall. De flesta missfall är MA, har jag fått veta. Men förr i tiden fanns det ju inga möjligheter att se om ett foster levde i magen eller ej och då trodde man antagligen att fostret ofta dog i samband med missfallet. Men i själva verket beror de flesta missfall på att fostret dött sedan en tid, eller aldrig börjat växa riktigt. Hursomhelst, det är väldigt tråkigt när det händer, trots att det är vanligt.

    Vad bra att din son ändå inte hade cancer, förstår att det måste ha varit en hemsk tid.

    Jag ska nog fortsätta att skriva ett tag till, det är för mig själv och andra (som du)som kan relatera till det jag skriver, som jag skriver. 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: