KBT – hur användbart?

Jag har försökt att fördjupa mig i den bok om kognitiv beteendeterapi som kuratorn som jag träffade rekommenderade. Den är intressant, men jag undrar om kbt är den mest relevanta terapiformen för folk i min situation. Boken verkar utgå från att de problem (med t ex ångest) som människor kan uppleva i sin vardag inte har en reell grund. Att människor har typ mer eller mindre vardagsångest av egentligen inga skäl alls. Så är det kanske för andra, men inte för mig.

Dels har jag inte ångest (för det mesta iaf) och dels upplever jag att det finns reella grunder för att tänka som jag gör. Jag HAR drabbats av allvarliga händelser, kriser i form av yttre skeenden som jag inte kan påverka själv. För mig handlar det om att hitta vettiga sätt att integrera de händelserna i mitt liv utan att de tar över och styr mitt tänkande mot katastrof i allt som händer framöver.

Något som boken har hjälp mig att se är att jag har ett negativt mönster i mina automatiska tankar. Det betyder att de första tankar som dyker upp när något mer eller mindre jobbigt händer i vardagen är negativa. Jag har också en tendens att fastna i negativa tankefällor. Exempel: Övergeneralisering: ”Det kommer aldrig att hända något bra.”, ”Jag kommer alltid att drabbas av hemska saker.” Tankeläsning: ”Hon tycker säkert att jag är dum/patetisk/pinsam.” Katastrofiering: ”Det kommer att sluta illa.” Allt det där kan man öva på att förändra.

Jag funderar fortfarande om detta är boken för mig. Den heter KBT – kognitiv beteendeterapi – komma på bättre tankar av Åsa Palmkron Ragnar.

Annonser

3 comments so far

  1. Mia on

    Hrmm-jag har provat &läst allt jag kommit över ang det som hänt mig(och dig).Jag har fastnat totalt i dessa katastroftankar men har nu senaste dagarna ej skänkt dem en tanke..för mig verkar det vara stödet av serotonin som lyfter mig..dock för tidigt att säga då det bara gått en vecka men jag upplever själv att det är lite ”lättare”.
    Dock-rådet från KBT -böckerna är bra, man ”styr” sina tankar själv och det är flummigt men det krävs övning,övning för att komma vidare..Denna ”erfarenhet” är bland det svåraste jag varit med om och min önskan är att få bli en lite ytligare person..Kram till dig

  2. Anna on

    Ja nog har du skäl för dina tankar alltid;) Jag har flera ggr när jag kommit i kontakt med människor som gått igenom liknande saker som jag själv och som mår otroligt dåligt, försökt bena ut hur jag fungerar och hur mina tankar går/gått för att komma igenom min (egentligen) helt otroligt tragiska livshistoria med en axelryckning?! För det är ju det jag gjort… Ser nog det som min framtida livsuppgift egentligen, motivera, sätta saker i perspektiv osv, genom böcker, föreläsning eller liknande. Måste bara komma underfund med mig själv först;) Kram på dej!

  3. Anna-Stina on

    Mia – jag tror också mycket på kbt som princip och är helt säker på att det funkar bättre på mig än t ex psykoanalys eller liknande. Men vissa saker i boken som jag just läste känns inte riktigt anpassade efter min situation. Men, nu har jag i alla fall köpt boken efter att jag var tvungen att återlämna den på biblioteket. Hoppas det fortsätter att gå uppåt för dig, Mia!

    Anna – ja, det är en helt otrolig livshistoria som du (och flera av oss) är med om! Det är tur att man inte vet om vad man ska uppleva i livet innan det händer. Jag tror att många skulle vara intresserade av att lyssna till dig och hur du har hanterat det hela. Men jag tror också att man kan behöva en tid av egen bearbetning först så att man vet var man står.

    Kram till er båda! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: