Bra skrivet om känslor

Jag har nyligen läst en (ny) bok av Anna Kåver. Hon är väl en av de mest lästa på våra självhjälpshyllor i Sverige, men också en av de mer läsvärda. Anna Kåver är psykolog och psykoterapeut med mera.

Himmel, helvete och allt där emellan : Om känslor är en liten bok i formatet, men väl värd att läsa om man vill få ett bättre grepp på det här med känslorna i livet. Ibland önskar man (jag) att det skulle finnas en knapp där man bara kunde stänga av en känsla, men det går förstås inte. Kåver berättar att hon ofta får det önskemålet från patienter hon träffar: Ta bort den här känslan!

Det man kan göra är att möjligen dämpa en känsla eller styra bort från den en smula. De flesta känslor är berättigade, men visar sig på ett sätt som inte gynnar oss i livet alls. Det är bättre att känna dem i ett sammanhang där de har en funktion. Som skam t ex. Det är inte berättigat att känna skam över sitt utseende, för det är inget som man kan göra något åt och det är heller inget som gör andra människor illa på något vis. Har man däremot betett sig illa och kanske skadat någon, är det berättigat att känna skam. Skam är alltså en känsla som man kan försöka styra bort från situationer då man oberättigat känner den. Men det kräver förstås arbete.

Sorg däremot går inte att ”ta bort”. I kriser kan man dock försöka avleda sin uppmärksamhet, lindra, med en rad olika handlingar. Kåver ger förslag på vad man kan göra (lite förkortat av mig):

  • Synintryck. Bläddra i en vacker fotobok. Gå i naturen. Gå på bio eller museum.
  • Hörselintryck. Lyssna på musik eller en ljudbok. Fågelsång, vind.
  • Lukter. Gå i en trädgård. Prova din favoritparfym.
  • Smaker. Drick ditt favoritkaffe. Prova en ny smak.
  • Känselintryck. Gosa med katten. Bädda med rena lakan. Krama en snöboll.

De här råden stämmer också väl med vad man kommit fram till i olika studier, att kultur kan ha en läkande funktion vid olika tillstånd av t ex nedstämdhet.

Det viktigaste som jag själv tar med mig från boken är att jag måste kanske känna sorg, men jag behöver i alla fall inte känna skam (i alla fall inte i oberättigade sammanhang)! Och det är inte så illa.

Annonser

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: