So we’ve come to an end

Så har tiden kommit då jag har bestämt mig för att sluta använda den här bloggen för min egen rehabiliterings skull. Jag kommer fortsätta att skriva om nyheter som rör hjärntumörsjukdomar då och då, men jag kommer inte att skriva specifikt om mig själv längre och inte lika ofta.

Anledningen är väl mest att det jag egentligen har störst behov av att skriva om, det kan jag inte skriva här. Det finns mycket jag inte känner mig bekväm med att dela och under de drygt 1,5 år som jag har skrivit har jag alltid valt att censurera vissa bitar. T ex de som rör andra personer, eller rent äckliga detaljer om vad som händer då man ligger sängbunden och/eller är ganska starkt medicinerad (förstoppning, munsvamp etc) eller det alltför privata och känsliga.

Därför är det bättre om jag skriver helt privat om det jag egentligen vill skriva om.

Såhär 1,5 år efter sjukdom och operation känner jag mig återställd fysiskt. Visst, jag ska röntgas igen nästa sommar så den fysiska biten är något som jag kommer att bli starkt påmind om särskilt då. Sedan kanske ett år tillbaka tänker jag inte på sjukdomen varje timma, utan bara några gånger varje dag. Jag undrar när det blir en gång i veckan. Om 10 år?

Jag är samma människa som före sjukdomen men ändå helt annorlunda. Det är motsägelsefullt. Jag känner stark glädje efter sjukdomen men också djup sorg. Jag antar att det är dessa motsättningar som utgör livet. På ett sätt kändes det som om 10 års livserfarenhet snabbspolades fram under en vecka förra våren. Eller ännu mer. Livets mening är inte en fråga som jag behöver grubbla över, det tror jag att få gör som har varit nära döden. Jag känner mig klok som Yoda, men samtidigt famlande efter redskap som ska hjälpa mig hantera livet.

Jag är mer kritisk än förr mot konst/litteratur/film som inte har något att säga, samtidigt är jag mer empatisk. Jag har fått uppleva väldigt positiv respons från människor omkring mig, vilket har varit fantastiskt, men jag har också fått se avsaknaden av detta.

Som sagt kommer jag inte att sluta skriva, men det kommer att bli på ett annat sätt än förut. All information som fakta, litteraturtips etc. kommer att ligga kvar för alla som googlar sig hit på ordet ”hjärntumör”.

Annonser

6 comments so far

  1. Jojo on

    Förstår problematiken med hur privat man kan vara och att det finns massa grejer man vill skriva om men det kanske inte går. Ibland glömmer man ju vad många det är som kan läsa det man skriver på nätet. Svårt det där. Snygg bild förresten.

  2. Gun-britt W on

    Synd att du ”slutar skriva” om hur du upplever och känner men jag vill också säja, stor kram och tack för allt du har skrivit om ,läste ofta dina sidor före och efter operationen, det har hjälpt mej många stunder ,tack för att du ville delje oss andra drabbade din berättelse ur ditt liv TACK !!!!!!

  3. Anna-Stina on

    Lite ibland kommer det att komma nya inlägg i fortsättningen också. Tack alla ni som orkat läsa och kommentera! 🙂

  4. Eva on

    Hej Anna-Stina!
    Det har varit roligt att läsa om dina upplevelser och att känna igen sig, ibland,eller ”bara” få ta del av dina tankar. Jag önskar dig och din sambo en God Jul och ett Gott Nytt 2010!/Eva

  5. Ann on

    Jag säger som föregående talare God Jul & Gott Nytt År, samt tack för att du delat med dig av tankar, tänkvärda och intressanta fakta. Du har en mkt välskriven blogg, jag kommer titta in lite då & då för att läsa det du ev. skriver.
    Fortsatt gott mående!

    //MVH Ann

  6. Anna-Stina on

    God Jul allihopa! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: