Det banala uttrycker det allmänmänskliga

När jag gick en universitetskurs i ”Populärmusikens texter” för några år sedan fick jag lära mig att den mest klichébaserade musiken ofta bär på de det allra mänskligaste, de djupa och avgörande känslorna. Det är förstås därför som så många gillar den. Och det hjälpte mig att komma över hur pinsamt det var/är att jag verkligen gillar pojkband. Backstreet boys är mina favoriter, men nu tycker jag också att EMD är helt ok, och jag köpte deras skiva på ICA i julas. Says it all…?

Här är en låt från julskivan som jag gillar, texten är ju faktiskt jättefin! 🙂

Du lever i väntan på en andra chans
På en vind som ska föra dig hem
Du bär på ett tvivel,
en röst som tär på din själ
Hjälp mig leva och klara idag

Ge mig din stillhet, ta mig långt härifrån
Låt mig glömma och starta på nytt
Jag vill vara viktlös och sårbar
och hjälplöst falla i din famn

Du är förd av en ängel
Bortom allt som är svårt
Som ett ljus i allt mörker
All oändlighet av sorg

Du blir räddad i stormen
Av en trygg vänlig famn
Du är förd av en ängel
Och till slut har du kommit hem

Annonser

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: