Archive for the ‘bilen’ Tag

Befriad!

Nu är jag bilfri. Vad skönt det känns! Kan man få tillbaka nån hundring på skatten och försäkringen också, så är det ju inte dumt heller. Men inget måste. Bara att slippa skrotet är en vinst.

Och sedan undrar jag om jag inte är på väg att bli återställd, i alla fall fysiskt. För nu klarar jag av att träna relativt hårt på gymmet mitt i veckan utan att få trötthetsattack. Det var faktiskt ett tag sedan jag blev sådär trött nu. Väldigt bra, för då kanske jag har en chans att bli lite mer vältränad, sådär som jag trodde att jag skulle bli i början av min rehabilitering. Innan jag insåg att det tar tid att få träningsorken tillbaka. Nu är det bara röntgen i april, som jag förtränger förstås. Det är inte april än.

Psykiskt kanske man aldrig kan bli återställd, då man efter en erfarenhet aldrig kan gå tillbaka och bli exakt den man var innan. Men det vill man kanske inte heller. Nu tänker jag inte på hjärntumören varje timma längre, utan bara varje dag. Kanske tänker jag mer på eventuella konsekvenser för mitt liv framåt i tiden, än bara här och nu.

En förhoppning inför framtiden är att på något vis kunna vara ett stöd för andra i liknande situation, men på vilket sätt vet jag inte idag. Det känns otroligt bra att bara genom den här bloggen ha fått kontakt med andra som har upplevt, eller upplever, ungefär samma saker som jag gör och gjorde. Vad vore livet utan bloggar? 🙂

Annonser

Hej då bilen

Nu är det dags att låta bilen somna in för gott.  Efter drygt tre år av olika sorters krångel, på sista tiden inbrott, stöld och skadegörelse, så vill den definitivt inte vara med längre. Och jag orkar över huvudtaget inte se eländet mer. För andra gången på två veckor har batteriet tokdött, av oklara orsaker.

Förra gången jag skrotade en bil, för 3,5 år sedan, fick man pengar när man lämnade in den. På förra bilen sprack topplockspackningen så det kom in vatten i motorn. Den bilen sörjde jag verkligen, den var min pärla. Den här bilen, som jag har haft i drygt 3 år, är jag mest glad att bli av med. Att det kostar mig 500 spänn känns väldigt billigt i sammanhanget. Vanlig bärgning kostar ju minst 1 200. För att inte tala om övriga verkstadskostnader under de här tre åren… Överstiger säkert bilens inköpspris med råge.

Det går nog utmärkt att vara utan bil. Min lilla hangup är bara hur vi ska ta katterna till veterinären om/när det behövs. Hyrbilar får man inte köra husdjur i. Men det hittar jag säkert någon kreativ lösning på. 🙂

Nu ska jag besöka Skrotabilen.se

Och som om det inte räckte

… med att jag redan var trött. När jag kom hem igår kväll fick jag veta att min bil blivit utsatt för det tredje inbrottet sedan i somras, på vår boendeparkering. Denna gång är en av rutorna sönderslagen, förutom de sedvanliga brytskadorna på dörrar, lås och stereo.

Jag lär ha världens mest vällackerade förardörr! Omlackad varannan månad ungefär. Väldigt synd att vi inte hunnit ta in sommardäcken, efter däcksbytet i måndags. De låg under bagageluckan. ETT av däcken tog ligisterna med sig, och lämnade de tre andra. Qué? Varför tar man med sig ETT däck? I övrigt hade vi absolut ingenting av värde i bilen förstås.

Så vi stod ute i snögloppet och försökte tejpa plastpåsar framför det trasiga fönstret, för att förhindra att det kom in änu mer snö i bilen. Tejpen ville inte fastna på den genomblöta lacken. När jag kom in orkade jag varken äta eller något annat. Sedan sov jag dåligt också, eftersom jag visste att den här dagen skulle innebära en massa administrativt krångel, och att jag inte skulle hinna jobba så mycket som jag behöver inför mina föreläsningar nästa vecka.

Jag har försökt säga upp min parkeringsplats – utan att få tag i rätt person. Polisen fick jag tag i igår kväll redan, och i förmiddags försäkringsbolaget. Sedan har jag ringt runt till verkstäder, utan att få napp. Fick rådet att vända mig till glasmästare först, för fönstret, så dit ska jag kl 15, tack och lov. Nu återstår bara att hitta en verkstad för resten av skadorna.

Det är helt uteslutet att vi ska kunna ha bilen på vår boendeparkering längre. Vi måste hitta någonstans där vi kan ställa den, kanske utanför stan. Alternativt skrota eller sälja den. Det känns jobbigt att inte ha bil främst med tanke på katterna, tycker jag. Att inte kunna ta dem till veterinären om de blir sjuka, behöver vaccineras etc.

Nu ska vi se om jag kan börja göra det jag egentligen skulle ha gjort idag…