Archive for the ‘böcker’ Tag

Att bli friskare med kultur

Bloggen Kulturekonomi skriver om kulturens roll för hälsan, utifrån ett seminarium som nyligen hölls i ämnet. Exempel på vad som sades:

-Kulturen har en förmåga att gå in i hjärnan på ett annorlunda sätt än ett vanligt samtal. Kultur ger kickar som inte passerat ett intellektuellt filter, säger Töres Theorell, läkare och professor I psykosocial medecin på Karolinska institutet.

Naturligtvis kan inte kultur bota medicinska tillstånd, i alla fall inte hjärntumörer. Men i mitt fall hade återhämtningen gått så mycket tyngre utan kultur. Jag tror att det fanns en anledning till att en stor del av arbetsterapin på rehabilitieringssjukhuset där jag var inriktades mot olika kulturella aktiviteter, som hantverk/handarbete, film, trädgårdsarbete.

För mig har litteraturen varit det viktigaste. Vet inte hur det hade gått annars.

Annonser

Litteraturlistan – nu som pdf!

Som bekant har jag läst en hel del, särskilt under det första året efter min sjukdom och successivt satt ihop en litteraturlista om att överleva svår sjukdom. Nu har jag bearbetat listan och lagt ut den som bläddningsbar pdf på nätet! Det går bra att läsa den på skärmen, men man kan också skriva ut den om man vill. Såhär skriver jag i inledningen:

Har du överlevt en svår sjukdom eller en olycka? Känner du dig ensam om dina upplevelser och kanske lite ovanlig? Ser du livet och döden på ett nytt sätt? Har allting förändrats, men runtomkring dig fortsätter vardagen som om inget har hänt?

När jag själv drabbades av en hjärntumör 2008 och sedan blev frisk, letade jag efter böcker som kunde beskriva min nya känsla inför livet, som jag upplevde som väldigt unik. Det var inte alltid lätt att hitta rätt berättelser och jag fann få hänvisningar till böcker om sjukdom som inte också handlade om att dö. Mycket av det jag hittade var riktat till anhöriga, om att hantera sorgen efter någon som gått bort. Men vi som inte dog, våra berättelser behöver lyftas fram som ett stöd för varandra.

Här hittar du en lista med böcker av människor som har upplevt att vara nära döden, men som har kommit tillbaka till livet. En hjälp för dig som kanske fortfarande är under tillfrisknande, som har din upplevelse några år bakom dig eller för den som vill veta mer om hur svåra upplevelser kan hanteras och genomlevas.

Listan är indelad efter olika teman Att överleva sjukdom, Att överleva en olycka, Att överleva sorg. Du hittar också förslag på fler böcker än de som beskrivs här. De allra flesta av böckerna finns att låna på bibliotek runtom i landet.

Här kommer du till själva listan Överleva! En litteraturlista om att drabbas av sjukdom eller olycka. Obs, du läser via din webbläsare och behöver inte använda något adobeprogram.

En lite tråkig sak är att biblioteksbranschen, som jag arbetar inom, inte har varit särskilt intresserad av att lyfta fram en lista av det här slaget. Det är synd att man inte kan få den här vägledningen via ett bibliotek. Och tur då att jag själv kan nå ut, bl a via den här bloggen. 🙂 Faktiskt, jag har runt 100 läsare varje dag trots att jag inte uppdaterar bloggen nästan alls. Det tyder på ett stort intresse för ämnet.

Bra skrivet om känslor

Jag har nyligen läst en (ny) bok av Anna Kåver. Hon är väl en av de mest lästa på våra självhjälpshyllor i Sverige, men också en av de mer läsvärda. Anna Kåver är psykolog och psykoterapeut med mera.

Himmel, helvete och allt där emellan : Om känslor är en liten bok i formatet, men väl värd att läsa om man vill få ett bättre grepp på det här med känslorna i livet. Ibland önskar man (jag) att det skulle finnas en knapp där man bara kunde stänga av en känsla, men det går förstås inte. Kåver berättar att hon ofta får det önskemålet från patienter hon träffar: Ta bort den här känslan!

Det man kan göra är att möjligen dämpa en känsla eller styra bort från den en smula. De flesta känslor är berättigade, men visar sig på ett sätt som inte gynnar oss i livet alls. Det är bättre att känna dem i ett sammanhang där de har en funktion. Som skam t ex. Det är inte berättigat att känna skam över sitt utseende, för det är inget som man kan göra något åt och det är heller inget som gör andra människor illa på något vis. Har man däremot betett sig illa och kanske skadat någon, är det berättigat att känna skam. Skam är alltså en känsla som man kan försöka styra bort från situationer då man oberättigat känner den. Men det kräver förstås arbete.

Sorg däremot går inte att ”ta bort”. I kriser kan man dock försöka avleda sin uppmärksamhet, lindra, med en rad olika handlingar. Kåver ger förslag på vad man kan göra (lite förkortat av mig):

  • Synintryck. Bläddra i en vacker fotobok. Gå i naturen. Gå på bio eller museum.
  • Hörselintryck. Lyssna på musik eller en ljudbok. Fågelsång, vind.
  • Lukter. Gå i en trädgård. Prova din favoritparfym.
  • Smaker. Drick ditt favoritkaffe. Prova en ny smak.
  • Känselintryck. Gosa med katten. Bädda med rena lakan. Krama en snöboll.

De här råden stämmer också väl med vad man kommit fram till i olika studier, att kultur kan ha en läkande funktion vid olika tillstånd av t ex nedstämdhet.

Det viktigaste som jag själv tar med mig från boken är att jag måste kanske känna sorg, men jag behöver i alla fall inte känna skam (i alla fall inte i oberättigade sammanhang)! Och det är inte så illa.

KBT – hur användbart?

Jag har försökt att fördjupa mig i den bok om kognitiv beteendeterapi som kuratorn som jag träffade rekommenderade. Den är intressant, men jag undrar om kbt är den mest relevanta terapiformen för folk i min situation. Boken verkar utgå från att de problem (med t ex ångest) som människor kan uppleva i sin vardag inte har en reell grund. Att människor har typ mer eller mindre vardagsångest av egentligen inga skäl alls. Så är det kanske för andra, men inte för mig.

Dels har jag inte ångest (för det mesta iaf) och dels upplever jag att det finns reella grunder för att tänka som jag gör. Jag HAR drabbats av allvarliga händelser, kriser i form av yttre skeenden som jag inte kan påverka själv. För mig handlar det om att hitta vettiga sätt att integrera de händelserna i mitt liv utan att de tar över och styr mitt tänkande mot katastrof i allt som händer framöver.

Något som boken har hjälp mig att se är att jag har ett negativt mönster i mina automatiska tankar. Det betyder att de första tankar som dyker upp när något mer eller mindre jobbigt händer i vardagen är negativa. Jag har också en tendens att fastna i negativa tankefällor. Exempel: Övergeneralisering: ”Det kommer aldrig att hända något bra.”, ”Jag kommer alltid att drabbas av hemska saker.” Tankeläsning: ”Hon tycker säkert att jag är dum/patetisk/pinsam.” Katastrofiering: ”Det kommer att sluta illa.” Allt det där kan man öva på att förändra.

Jag funderar fortfarande om detta är boken för mig. Den heter KBT – kognitiv beteendeterapi – komma på bättre tankar av Åsa Palmkron Ragnar.

Älskade hatade självhjälpshylla!

Under de år som jag arbetade som bibliotekarie var det vissa hyllor i biblioteket som framstod som lite extra populära. En hylla var Deckarhyllan, en annan var den s.k. självhjälpshyllan (den hette inte så, men där står all litteratur inom ämnet psykologi, särskilt avdelning Dok, Tillämpad psykologi).

Många människor vill gärna läsa om personlig utveckling och hitta vägar att arbeta med sig själva. Dessvärre har denna hylla lite dålig status, särskilt hos många bibliotekarier, har jag lagt märke till. Det är som att alla böcker som står på dessa hyllor är dåliga och att det är lite knäppt/patetiskt/onödigt att folk vill läsa just dessa böcker.

Själv får jag ofta på skallen när jag berättar att jag inte så gärna läser deckare. Det finns ju SÅ många bra deckare, får jag genast veta. Med samhällskritik, bra personskildring, med mera. Jag skulle gärna vilja kontra med att även på självhjälpshyllan finns böcker av de mest skiftande kvaliteter. Allt är inte så bra, men allt är inte skit heller.

Jag undrar hur jag skulle ha klarat mina senaste 10 år i livet utan att öppna någon av dessa böcker. Kanske skulle det ha gått bra ändå, men de har definitivt hjälpt mig till en bättre livskvalitet. Hjälp till självhjälp alltså. Alla har sina sorger att bära, men vissa är ju tyngre än andra. Varför då inte läsa något som kan hjälpa en att hantera sin livssituation någorlunda. Jag vet inte hur det kan vara fel och patetiskt om det fyller en bra funktion. Så ni som läser dessa böcker, skäms inte – be proud!

Nu har jag precis fått ett tips på en sådan där bok av min nya kurator. Sedär – inte ens professionen förkastar böckerna.

Läst

För ett tag sedan läste jag en roman om ett lite ovanligt ämne. Boken handlar om en kille som är dövblind. Han kan alltså varken se eller höra något. Hur funkar ett sådant liv, undrar vi som har både syn och hörsel. Det är ganska svårt att bara föreställa sig ett sådant liv. Vad kan man uppleva och hur klarar man sig?

Boken – Nästan som alla andra – av Joanne Greenberg ger en bild av hur ett sådant liv kan gestalta sig. Killen som det handlar om gör det mesta som vi ”vanliga” gör, han arbetar, har vänner, läser och han skriver dikter. Boken handlar också om hur han träffar en tjej, och hon kan både se och höra. Killen kommunicerar med hjälp av tecken som görs på handen. Man måste alltså ha fysisk kontakt för att kunna prata. Han läser genom blindskrift och skriver på en skrivmaskin (det här är före datorernas tid).

Förutom att det är intressant att få inblick i hur den här killen lever, innehåller boken som sagt en kärlekshistoria och det händer en hel del annat också. Boken är skriven 1990 och finns på de flesta bibliotek runtom i landet. Rekommenderas!

När jag skriver detta kommer jag också att tänka på en av affischerna som användes för Paralympics förra året. Det är en bild av Anders Olsson, en av guldmedaljörerna i simning. Texten lyder : ”Mental träning? Pröva att aldrig mer kunna gå.”

Läsmättnad

Nu har jag kommit till en punkt då jag inte vill läsa om sjukdom och överlevnad mer. Inte just nu i alla fall, jag känner mig mätt på den litteraturen. Inte för att den är dålig, men för att jag tror att jag har bearbetat tillräckligt mycket för att vilja lägga just de böckerna åt sidan – för tillfället.

Sjukläsning - no more

Sjukläsning - no more

Min boklista finns under Litteratur-fliken, men här kommer den i kortversion:

Bra böcker om att överleva svår sjukdom
Berntsson, Ulla, Lite cancer är inte så farligt
Förändringar : tio kvinnor skriver om cancer
Sandén, Ulrika, …och jag vill leva
Stolt, Carl-Magnus, Att vara levande : berättelser om förlust, kärlek och överlevnad
Svedelid, Olov, Riden av maran, besatt av demoner, helad av änglar
Watt, Ben, Patient : den sanna berättelsen om en ovanlig sjukdom

Bra böcker om att överleva svåra olyckor
Parrado, Nando, Miraklet i Anderna : mina 72 dagar på berget och den långa färden hem
Det finns fler böcker – dels som jag ännu inte har läst och dels som rör sig i gränslandet kring överlevnad. Kanske återupptar jag just detta läsande lite senare. Eftersom jag har läst böcker nästan så länge jag kan minnas, så är det ett naturligt sätt för mig att söka kunskap och ta del av andras erfarenheter. Jag vet att det inte är så för alla, vi hittar väl alla våra egna vägar. Nu ska jag läsa helt andra saker. Som t ex chick lit.

Boken om fjärilen är läst

Så har jag då slutligen läst Fjärilen i min hjärna av Anders Paulrud. Det är svårt att ha någon speciell åsikt om boken, eftersom jag inte lyckas hitta någon distans till den.

Tvärtom har jag eftersträvat att läsa den helt distanslöst, i första läsningen. Sedan läste jag om den, och då försökte jag föra en läslogg för att hitta (litterära) mönster i romanen. Men det sket sig tyvärr rätt så duktigt ändå. Jag har ingen aning om hur denna roman kan uppfattas rent objektivt, är den bra, är den dålig?

På flera ställen refererar boken till Joan Didions Ett år av magiskt tänkande, som jag ju också precis har läst. Det känns som en cirkel av läsande.

Så min eventuella analys av Fjärilen i min hjärna får vänta till bokkollot i slutet av månaden. Då har jag tänkt vara med på ett boksamtal om den. Det känns bra att ha läst boken nu i alla fall.

En till bok om döden

På onsdag ska jag hämta ut Fjärilen i min hjärna på biblioteket. Det är Anders Paulruds sista roman, som kom ut efter författarens död för ett år sedan.  För några år sedan, när han ännu levde, hade jag flera gånger föresatt mig att läsa några av Paulruds böcker. Av det jag hörde och läste om böckerna verkade de intressanta. Men det blev aldrig så då att jag läste dem.

Förresten har jag gjort likadant som Paulrud – använt en bild av min hjärna som titel. För bloggen alltså. Han hade en ”fjäril” och jag hade en ”knopp”.

Paulrud dog av lungcancer, och något år tidigare hade han överlevt en hjärntumör, har jag läst mig till. Nu har jag också tagit del av några av dagstidningarnas recensioner av romanen Fjärilen i min hjärna, och av dem kan man förstå att boken är svårbegriplig för recensenterna. På något sätt förväntas Paulrud kunna förklara hur det är att dö. Men sådant låter sig inte så lätt fästas på papper. Han lever ju också ännu fortfarande medan han skriver.

För ett år sedan läste jag Augustprisvinnaren Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark, som också beskriver en döende man. Jag minns det som en väldigt osentimental roman. Undrar hur jag hade uppfattat den idag.

Det skulle ju bli väldigt konstigt om jag läste om alla böcker jag tidigare nånsin läst för att se vad jag tycker om dem NU efter hjärntumören. För till viss del har jag säkert ändrat min syn på saker och ting. För det första är jag mer kritisk än tidigare. För det andra har jag ett helt annat perspektiv på livet, vilket säkert påverkar det mesta.

Det är också intressant att fundera över vilket förhållande vi har till döden sådär tillvardags. Alla normalfriska alltså. Är man sjuk så är det ju lite annorlunda. Döden är på något vis väldigt tabu och fjärran från våra liv. Man kan ofta låtsas som om den inte finns, för den syns inte.

Ett ganska tilltalande sätt att hantera döden (tycker jag alltså) finns i filmen Corpse Bride av Tim Burton. Det handlar om en ung man som av misstag blir gift med en död brud. Och när jag väl är inne på detta tema bör jag naturligtvis fortsätta till John Ajvide Lindqvist och Selma Lagerlöf, men jag stannar här för idag.

Nyläst och lilla katten

Igår läste jag ut en otroligt bra roman, Svart dam av Maria Fagerberg. Den handlar om en tjej som är inlagd på sjukhus och som snart kommer att dö. Hemma finns hennes man och lilla dotter. Hela situationen är beskriven på ett sådant sätt att det känns som om det är självupplevt. Väldigt autentiskt. Men det kan det ju inte vara, eftersom författaren har skrivit flera böcker efter denna. Men säkert har hon legat på sjukhus någon gång. Bara det där med hur ny personal kommer och går, den lätta plågan när de inte lyckas sticka en. Den trista miljön och kaffevagnen.

En episod i boken fastnade jag särskilt för. Det är när en vänninna ska komma och hälsa på, som den sjuka tjejen uppfattar som rädd för svåra saker och allvar. Hon tror att mötet – det sista – ska bli misslyckat och plågsamt. Men det visar sig bli tvärtom, kompisen vågar ställa de svåra frågorna och backar inte undan. Människor kan visa oväntade sidor.

Jag kommer förmodligen att träffa författaren i slutet av månaden och då hoppas jag få tillfälle att fråga mer om den här boken. En ”överlevnadsbok” är det ju inte, men väldigt bra ändå.

Idag fyller katten (den större av dem) tre år. Det var något av det bästa jag gjort att skaffa katt. Det är SÅ roligt att ha katt, ännu roligare än jag förväntade mig! Ungefär samtidigt som jag skaffade katt blev jag sambo. Det var också väldigt roligt. Från att ha varit ensam och stressad i flera år, fanns det äntligen två stora anledningar till att gå hem till en lägenhet som inte längre var tom.

 Men mina ”ensamvanor” hängde tyvärr i ett par år. Jag hade skaffat mig mycket bisysselsättningar under tiden som jag bodde ensam. Det var styrelseuppdrag och universitetskurser (plus heltidsjobb), och jag hade helt enkelt mer att göra än som var nyttigt. Det är egentligen först nu efter min sjukdom som jag kan känna mig avstressad och uppleva att jag är ledig när jag är ledig. Det känns väldigt bra!