Archive for the ‘ekonomi’ Tag

Klara skivan som sjuk

Imorse läste jag i DN att det numera går att utmäta en persons bostad, även om personen har skulder som rör helt andra saker. Det var inte lagligt tidigare, men nu är det alltså det. Räcker det inte med att ta från lönen så ryker bostaden. Jag tycker att detta låter hemskt, de hemlösa kommer att dubbleras i antal många gånger om. Hur ska människor kunna överleva och betala av på sina skulder om de inte har någonstans att bo? För inte ens en hyresrätt kan man ju få om man har betalningsanmärkningar.

Min största oro när jag var sjuk i våras gällde inte mitt eget medicinska tillstånd, som man kanske kan tro. (Jag var för dum för att fatta hur sjuk jag var.) Istället var jag mest rädd för att vi skulle få gå ifrån vår nyinköpta lägenhet, inte ha råd att bo kvar. För karensdag efter karensdag tickade ju iväg när jag hade mina kräksattacker. ”Jag måste till jobbet” var mitt mantra mellan sängen och spyhinken. Så fort jag kunde äta tog jag mig till jobbet, men så var det dags igen… Det var verkligen jättejobbigt att känna den oron, för jag lyckades ju inte göra något åt att jag mådde så dåligt.

Som i ett trollslag försvann bostadsoron så fort jag blev intagen på sjukhus. Antagligen för att mer akuta saker var på tapeten, och oron har inte återvänt sedan dess. De gånger ekonomitankarna har dykt upp, så har jag tänkt att alltid finns det väl någon råd. Jag kan säkert få hjälp av mina föräldrar t ex.

Men de som blir sjuka och inte har någon som kan hjälpa till, hur går det för dem? Att under en tuff medicinsk behandling bli utslängd från sin bostad för att man inte längre klarar billånet, det låter omänskligt. Hoppas att lagen på något vis kan ändras.

Själv upptäckte jag just att jag fått tillbaka på skatten. Det kunde inte ha kommit lägligare. Fy f*n va gôtt!

Annonser

Mer småsaker

Jag har verkligen haft tur i det mesta när det gäller min sjukdom. Men en del saker kring det där med sjukskrivning reflekterar man ju över.

Staten ser t ex mycket hellre att man är föräldraledig än att man är långtidssjuk. Vilket förstås är begripligt. Jag hade också mycket hellre valt det första alternativet före det andra. Om man hade fått välja. Grejen är väl just den att man inte kan välja. Anledningen till denna reflektion är att jag uppmärksammade hur mycket mindre pengar man får när man är sjuk jämfört med när man är föräldraledig, beroende på hur stor inkomst man har från början förstås.

En väldigt lyckosam omständighet i mitt fall är att jag inte är ensamstående. Vågar nästan inte tänka på hur det skulle ha varit om jag blev sjuk och bodde ensam. Precis allt skulle bli minst dubbelt så svårt. Allt som rör ekonomi, det praktiska, det emotionella. Jag tillhör inte dem som tar för givet att man alltid ska leva i en relation och på så vis få hjälp med sin försörjning.

Bra kvinna reder sig själv. Men ändå, det gör man inte alltid. Kan bara föreställa mig hur jobbigt det varit för ensamstående vänner som varit sjuka. Marginalerna finns liksom inte. Eftersom jag själv bott ensam under ett antal år vet jag ju hur samhället är uppbyggt kring att man är två eller fler i ett hushåll. Det leder t ex till att man får kasta för gammal mat som köpts i storförpackning, man kan sällan ta del av mängdrabatter och får vända på slantarna för att det ska gå jämnt upp i slutet av månaden.

Nu märker jag att detta börjar låta som ett gnällinlägg, men tvärtom. Själv har jag ju som sagt haft tur. Det är dessutom inte i alla länder som man ens kan få ersättning eller vård om man inte har en privat sjukförsäkring. Och vården i Sverige är ju faktiskt häpnadsväckande billig för den enskilde sjuke. 80 kr per dag kostar det att ligga inne (på sjukhus). Det täcker inte ens maten! Och då ingår medicinen också. Det är faktiskt fantastiskt.