Archive for the ‘katterna’ Tag

Fådda blommor II

Jag älskar blommor och blir alltid lika glad när jag får några. Nu är det över ett år sedan jag förra gången fick blommor skickat till mig, dvs efter min hjärnoperation. De här blommorna fick jag igår från mitt jobb. Jag är så lyckligt lottad som har en fantastisk chef, underbara arbetskamrater och roliga arbetsuppgifter!

Lilla Gret-katten förvandlas dock alltid till strikt vegetarian så fort vi får in nya växter i huset. Det nya gröna ska malas ner och det tog mindre än 5 minuter innan hon hade vält vasen… 😉 Så blommor måste man placera högst upp på bokhyllan. Vi måste verkligen se till att skaffa en snygg oåtkomlig hylla för sånt som vi inte vill att katterna ska förstöra. Minimalistisk inredningsstil i alla ära, men ibland vill man ju faktiskt ha någonting framme.

Geta

Idag har jag varit på KS igen och pratat med kuratorn som jag träffade där i fredags efter min ultraljudsundersökning. Ibland undrar jag om inte kuratorer, som ju har en socionomutbildning och därmed ligger närmare sociologin än psykologin (tror jag), passar mig bättre som samtalspartner än rena psykologer. Eftersom jag själv har sociologibakgrund delar vi kanske i högre grad ett gemensamt perspektiv än vad som kan vara fallet med psykologer. Jag vet inte, det är en teori. Hon verkar i alla fall bra.

Nyläst och lilla katten

Igår läste jag ut en otroligt bra roman, Svart dam av Maria Fagerberg. Den handlar om en tjej som är inlagd på sjukhus och som snart kommer att dö. Hemma finns hennes man och lilla dotter. Hela situationen är beskriven på ett sådant sätt att det känns som om det är självupplevt. Väldigt autentiskt. Men det kan det ju inte vara, eftersom författaren har skrivit flera böcker efter denna. Men säkert har hon legat på sjukhus någon gång. Bara det där med hur ny personal kommer och går, den lätta plågan när de inte lyckas sticka en. Den trista miljön och kaffevagnen.

En episod i boken fastnade jag särskilt för. Det är när en vänninna ska komma och hälsa på, som den sjuka tjejen uppfattar som rädd för svåra saker och allvar. Hon tror att mötet – det sista – ska bli misslyckat och plågsamt. Men det visar sig bli tvärtom, kompisen vågar ställa de svåra frågorna och backar inte undan. Människor kan visa oväntade sidor.

Jag kommer förmodligen att träffa författaren i slutet av månaden och då hoppas jag få tillfälle att fråga mer om den här boken. En ”överlevnadsbok” är det ju inte, men väldigt bra ändå.

Idag fyller katten (den större av dem) tre år. Det var något av det bästa jag gjort att skaffa katt. Det är SÅ roligt att ha katt, ännu roligare än jag förväntade mig! Ungefär samtidigt som jag skaffade katt blev jag sambo. Det var också väldigt roligt. Från att ha varit ensam och stressad i flera år, fanns det äntligen två stora anledningar till att gå hem till en lägenhet som inte längre var tom.

 Men mina ”ensamvanor” hängde tyvärr i ett par år. Jag hade skaffat mig mycket bisysselsättningar under tiden som jag bodde ensam. Det var styrelseuppdrag och universitetskurser (plus heltidsjobb), och jag hade helt enkelt mer att göra än som var nyttigt. Det är egentligen först nu efter min sjukdom som jag kan känna mig avstressad och uppleva att jag är ledig när jag är ledig. Det känns väldigt bra!

Den borrande bibliotekarien

Jag kan återuppta detta epitet efter gårdagens gardinstångsuppsättningar. I den kommun där jag arbetade för ett tag sedan hade jag arbetskamrater som, på grund av att de var bibliotekarier men även hade fritidsintressen(!), fick olika epitet, som t ex ”den joggande bibliotekarien”.

Det är nämligen så att många som inte är bibliotekarier förväntar sig att vi som är bibliotekarier inte gör normala saker på fritiden. Om vi gör det, är det tydligen så uppseendeväckande att man man måste påtala detta på något sätt. Då kan sådant som nämnda epitet uppkomma.

När jag lärde mig hantera en borrmaskin runt 30-årsåldern, kändes det så märkvärdigt att jag gärna ställde upp med håltagning både här och var, ”den borrande bibliotekarien”. Och nu har jag alltså borrat upp gardinstänger och vi har äntligen gardiner vi vårt nya hem. Sambon fick stå för skruvandet och pluggsättandet. Det börjar se mer ut som ett hem nu än bara några rum som det står möbler i.

Har man katter så blir det automatiskt mysigare hemma. Som Ernst säger:

När en katt ligger och sover i ett rum finns det inte mycket mer för en inredare att göra där.

Nästa vecka finns det semesterplaner på skärgårdstur och trädgårdstur. Jag ska också åka och hälsa på min ursprungsfamilj i slutet av veckan. Sedan börjar jag jobba igen. Hittills är jag supernöjd med min semester, enda smolket är strul med sjukintyg och provtaging. Och kanske att jag har blivit lite trött ibland.

Nora & Greta

Våra fina katter Nora och Greta.

Hjärnoperationer och bilkörning

Det är två storheter som, inte helt oväntat, inte går ihop. När man har opererats i hjärnan bör man inte köra bil på minst tre månader (3 mån är också normal sjukskrivningstid). Mitt körförbud ställer till det lite i vardagen, på både gott och ont kanske. För nu är det ju sambon som måste sköta det jag gjorde tidigare, dvs allt bilrelaterat. Det är ju lite jobbigt för honom, eftersom han hatar mitt vrak till bil. Samtidigt får han prova på att ha ansvar för den delen, och jag slipper för ett slag.

Eller slipper och slipper, jag måste fortfarande se till att vi hittar en verkstad som kan hjälpa oss plocka av vinterdäcken och sätta på sommardito. Jag saknar mina pålitliga gubbar som jag alltid vände mig till där vi bodde förut. (Och jo, jag kan byta däck själv men inte i det här tillståndet.) Det verkar nu som om jag har hittat ett ställe som kan hjälpa oss. Men fortfarande måste ju sambon köra dit bilen.  Undrar hur det är att ha en bil man kan lita på, som verkligen går från punkt A till punkt B. Och inte stannar på t ex motorvägen.

Imorgon måste vi ta oss till veterinären med katten som har nyst i en vecka. Hon är inte jättedålig, men nyser och snorar, och det går inte över. Allt sånthär blir så krångligt när jag inte kan köra. (Men det vore förstås ännu jobbigare om vi inte hade bil alls.) Och jag ska verkligen inte försöka köra heller. Jag litar inte på min reaktionsförmåga, för att nämna något.

Jag kom på en sak: Vi har dubbfria vinterdäck, så vi kör inte olagligt om någon undrar. 😉

Fådda blommor

Snälla personer har skickat mig blommor, både jag och Greta är förtjusta. Vi får nog ställa undan blommorna inatt så det inte händer en olycka med vasen och det gröna.

Idag har jag hälsat på på jobbet. Jag hade nästan glömt vilket tempo det brukar vara, än så länge är jag långt ifrån redo att hänga med. Roligt att träffa kollegorna. 🙂 Aktivitetsnivån nu är verkligen: en sak om dagen.

Imorse när jag tvättade håret följde tydligen en del av sårskorporna från ärret med. Attans, jag som ville pilla bort dem manuellt! Men att de försvinner är bra, jag inbillar mig att jag kan boka en frisörtid så fort skorporna är borta.

Kolla

Jag var tvungen att ta en bild av mig själv idag, eftersom jag upplevde något slags känsla av att vara ”normal” igen när jag hade sminkat mig och satt upp håret. Det är ju några veckor nu som jag har antagit identiteten av att vara sjuk, ja, i alla fall nyopererad (vilket jag ju fortfarande är). Nu ser jag ju nästan ut som vanligt igen, det är bara ärret som går ner i nacken och den del av håret som är borta där som skvallrar om annat.

Vi åkte till vårt förortscentrum idag för att handla saker, sambon och jag. Lite tänkte jag på om folk skulle stirra på mitt konstiga ärr, men jag upplevde inte att någon gjorde det. Allting har gått bra idag och jag känner mig inte utmattad, ännu i alla fall. Men man vågar ju inte direkt ta i med några krävande saker. Annars är det underbart att vara hemma tillsammans med sambon och katterna. Det är lätt att glömma att katterna är så mysiga när man är från dem länge, men det verkar inte som om de glömmer bort matte tack och lov.

Till nästa vecka har jag nu laddat iPoden och tänkt över kläd- och lässituationen. Det är inte mycket man behöver på rehabhemmet, men saker som får tiden att gå ibland är inte helt fel. Och mina nyinköpta oversized solglasögon tar jag med.