Archive for the ‘mediciner’ Tag

Det magiska talet 30

Det där med sömnen har varit ett särskilt kapitel sedan jag opererades. Natten direkt efter operationen sov jag över huvudtaget inte, jag var antagligen så speedad på droger att det var omöjligt. Sedan har jag fått kortison som successivt har fasats ut, den medicinen gör det också svårt att sova. Så 4-5 timmar var under de första 1-2 veckorna min normala sömnmängd.

Och inte underlättades det av att jag de första dygnen var tvungen att ha en lutning av 30 grader i huvudändan på sängen. I och för sig en ganska behaglig tillbakalutning, men jag upptäckte att det inte gynnade sömnen. Jag vill ha en helt platt säng. 30 grader är tydligen standard efter hjärnoperationer, riktigt varför vet jag inte. Och så hade jag ju bandage stenhårt virat runt huvudet i tre dygn.

Men nu när jag inte käkar kortison längre börjar sömnen komma tillbaka. Jag sover lite mer för varje natt och bäst sover jag förstås hemma. Och på rehabhemmet är öronproppar ett måste för sömn.

Nu har jag börjat oroa mig för att jag ska ha den ärftliga sjukdomen von Hippel-Lindaus syndrom. Som jag tidigare har skrivit är risken ca 15 % för min del. Bara 160 personer i Sverige har statistiskt sett sjukdomen. Men efter att jag drabbats av hjärntumör spelar statistik mindre roll, små risker är ingen garanti för mig längre. Det verkar vara en ganska fasansfull sjukdom, som man dock har stora möjligheter att få behandling för. Men särskilt långlivad blir man tydligen inte. Ja, det återstår att se hur läget är.

Efter operationen

Den känsla som bäst beskriver hur jag kände mig efteråt är eufori. Jag upplevde mig själv som så mycket förbättrad direkt och det var fantastiskt. Jag kom ut från op med 6 ingångar i händer, armar och fötter samt kateter. Här fick jag sedan in min medicinering de kommande dygnen, som t ex penicillin och kortison. Kortison är det jag fortfarande får, det måste trappas ner långsamt.

Jag sov inte en blund på hela natten efter operationen, jag bara låg och såg vårnatten skifta från skymning till gryning. För medan jag låg inne på salen hade det blivit vår.

Jag såg ut som en champinjon med hela huvudet invirat i ett hårt bandage. Det satt sedan på i tre dagar för att hålla nere sårsvullnaden. Efter ett dygn fick jag ta bort katetern och sedan var det bara att börja gå för egen maskin igen. Jag började med att använda ett gåbord, det känndes tryggt. Jag blev dock övertalad att försöka släppa bordet och det gick ju hur fint som helst. Jag började knalla korridoren fram och tillbaka. Vågade gå till dagrummet.

Efter det har allting gått med små men bestämda steg framåt. Komplikationer jar jag hittills sluppit, men personalen håller koll på infektionsläget hela tiden. Bland annat finns det ju något som heter MRSA.

Mitt sår gör inte så ont, men det känns väldigt stumt, svullet och konstigt. Nerver är avskurna och man får se om jag får tillbaka normal känsel i bakhuvudet i framtiden. Det känns inte som så jätteviktigt. Jag kommer att få stygnen borttagna den 8 maj.