Mobiltelefoner och hjärntumörer

Den här australiensiska filmen handlar om sambandet mellan mobiltelefonanvändande och den svåraste formen av hjärntumörer. Efter att ha sett filmen tror jag inte att någon vill trycka en mobil mot örat eller låta sina barn använda en. Filmen antyder att vi hittills ännu inte har sett en bråkdel av de hjärntumörer som mobiltelefonerna kommer att orsaka i framtiden. Men sambanden är inte oomtvistade.

Svårt att se samband mellan mobilprat och hjärntumör

Imorse vaknade jag till det glada budskapet om att det INTE ska vara farligt att prata i mobiltelefon – ur hjärntumöraspekt. Tidigare studier visar att det kan finnas samband, men den här studien visar att på 15 års sikt har inte antalet hjärntumörer av gliom- eller meningeom-typ ökat med ökad mobilanvändning. Det här lär väl inte vara det sista vi hör i frågan, så jag kommer även fortsättningsvis att använda headset så ofta jag kan. (Och de har inte undersökt MIN tumörtyp, men den är väl så ovanlig att den är ointressant.)

När jag hade hjärnopererats och kommit till sans igen var en av mina första frågor till läkarna om jag hade fått tumören av att prata för mycket i min mobil. Då skrattade de bara stort och sa att nejvetduvad, de här tumörerna har funnits MYCKET längre än vad det har funnits mobiltelefoner. Jaha, tyckte jag lite förvirrat och har sedan dess fortsatt att undra varför jag fick en hjärntumör och jag kommer nog aldrig att få svaret. Så är det i livet med det mesta. Bara att acceptera.

Läs i DN >>

Läs i Aftonbladet >>

Varför får man hjärntumör?

När det gäller orsakerna till att hjärntumörer uppstår, så verkar det som om de till stor del är ganska höljda i dunkel, även för den moderna medicinska vetenskapen. Man har sedan länge misstänkt att det finns ett samband mellan elektromagnetisk strålning och hjärntumörer, men det verkar inte vara helt klarlagt. Läs t ex hos Cancerfonden. Enligt samma källa kan hjärntumörer även orsakas av exponering inför giftiga kemikalier, dvs en ohälsosam arbetsmiljö.

Alla tumörer har sitt ursprung i att något går fel inuti en cell. Cellen börjar dela sig på ett okontrollerat och sjukt sätt. Det kan handla om olika typer av celler i olika typer av vävnader inne i kroppen. I mitt fall var det celler i ett blodkärl som började dela sig okontrollerat och bildade en ”knut” som läckte ut vätska. Den typen av tumör kan orsakas av en genetisk defekt som innebär att man lider brist på ett protein som ska förhindra den här typen av okontrollerat beteende i cellen. Har men den genetiska defekten, så har man en sjukdom som kallas von Hippel-Lindaus (se min Fakta-sida). Det här felet i en cell kan även uppstå spontant, vilket skedde i mitt fall.

Hjärnceller förnyas inte på samma sätt som vanliga celler, så hjärntumörer hos vuxna uppstår så gott som alltid i den vävnad som omger hjärncellerna.

Nyligen identifierade man fem gener som kan ha ett samband med uppkomsten av elakartade tumörer av gliom-typ. Dessa gener kan tydligen kopplas även till andra cancersjukdomar. Jag har läst att man t ex kan koppla meningeom (som är en godartad tumör) till bröstcancer, då båda påverkas av kvinnligt könshormon.

Den dag då vi kan hitta sätt att förebygga de genetiska fel som leder till uppkomsten av hjärntumörer, så tror jag att vi har kommit en lång bit på väg i förebyggandet av dessa sjukdomar. Problemet är väl att det finns runt 150 olika typer av hjärntumörer och att det i de flesta fall är omöjligt att förutsäga vem som ska få en tumör, såvida inte hela befolkningen gentestar sig. För de som vet med sig att de bär på ärftliga anlag för en sjukdom kan det förstås innebära skillnad mellan liv och död att kunna få ett saknat protein, eller vad det handlar om, genom genterapi redan i fosterstadiet.

Med tanke på hur många celler vi har och hur ofta de delar sig så kanske det egentligen är förvånande att det inte går fel oftare?